Vart tog samtalet vägen i den psykiatriska vården?

1
112

Göteborgs-Posten, 2019-09-15

Jag tror säkert att antidepressiv medicin fungerar för vissa, kanske rent av för många. Men den gjorde inte det för mig. Och min upplevelse är att när man försöker förklara det för läkare man möter så möts man inte av förståelse. Åtminstone gjorde inte jag det, skriver Mikael Augustsson.

Pyskisk ohälsa är ett av de vanligaste hälsoproblemen i Sverige. En av behandlings- metoderna är antidepressiva läkemedel, men frågan är om det är den mest effektiva.
Jag är ingen forskare. Jag har således inte utfört studier på en större mängd människor för att se vilka effekter psykofarmaka kan ge. Men jag kan tala utifrån egen erfarenhet. Som en av dem som har föreskrivits antidepressiv medicin. Och det är vad jag här tänker göra.

För några år sedan tappade jag tron på livet. Jag hade varit långt ute på Hisingen och köpt färg till huset. Jag satt i bilen. Det var vår. Solen sken och världen höll på att bli grön. Jag älskar våren. Det är den årstid jag tycker allra bäst om. Men i den stunden kände jag mig slut och färdig som människa. Jag åker inte hem mer, tänkte jag. Det får vara över nu. Det räcker.

Men jag åkte hem. Jag bröt ihop. Och nästa dag åkte jag till vårdcentralen där jag var listad. Jag blev sjukskriven, 100 procent, och jag fick recept på två olika antidepressiva preparat. Jag följde läkemedelsföreskrifterna och tog min medicin. Mådde jag bättre? Nej.

På ett återbesök hos läkaren några veckor senare föreskrev han även sömnmedel samtidigt som han utökade dosen av antidepressiva. Sömnmedlen hämtade jag inte ut, jag vågade inte, men jag åt de antidepressiva medicinerna i utökad omfattning. Ganska snart kände jag att jag lade på mig vikt. Men mådde jag bättre? Nej.

Läs hela artikeln här.

1 COMMENT

  1. Samtal, och inte mediciner, i första hand. Ofta behövs mer än de cirka 10 ggr som primärvård, som bäst, kan ge. Dock kan ju samtal vara skadliga också, och väldigt beroende på vem som pratas med. Tror stadigvarande, uppföljande, lätt-tillänglig kontakt är det viktigaste för den som behöver ha kontakt med sjukvården med anledning av psykisk ohälsa, diagnos.
    Ska det satsas på något så tror jag mer resurser till primärvård, förbättrad arbetsmiljö inom primärvård och kanske fler fastanställda kuratorer, psykologer.