• AKTUELLT •
En norsk hovrätt har i en historisk dom slagit fast att tvångsmedicinering av Inger-Mari Eidsvik innebar en kränkning av hennes rättigheter. Domen ses som principiellt viktig och kan få betydelse för hur tvång används inom psykiatrisk vård i framtiden.
En uppmärksammad rättsprocess i Norge har lett till en ovanlig dom: staten fälls efter att en kvinna tvångsmedicinerats inom psykiatrin på ett sätt som domstolen bedömer har kränkt hennes rättigheter. Målet beskrivs som principiellt och kan få betydelse för framtida syn på tvång inom psykiatrisk vård.
Den norska kvinnan Inger-Mari Eidsvik har under flera perioder varit tvångsvårdad och medicinerad mot sin vilja. Hon har hävdat att behandlingen stred mot hennes mänskliga rättigheter och valde därför att driva frågan rättsligt.
Formella brister gav henne rätt
Borgarting lagmannsrett (hovrätten) slår i domen fast att regelverket för tvångsvård i sig inte bryter mot mänskliga rättigheter. Däremot konstaterar domstolen att besluten kring Eidsviks tvångsmedicinering innehöll allvarliga formella brister.
Domstolen menar bland annat att hennes klagomål inte hanterades tillräckligt noggrant och att beslutsprocessen kring fasthållning och medicinering inte följde regelverket fullt ut. Därför anses hennes rättigheter ha kränkts.
Som följd döms staten att betala rättegångskostnader på motsvarande cirka 2,2 miljoner kronor.
Ett principiellt pilotfall
Målet har beskrivits som ett pilotfall med syfte att klargöra gränserna för tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Domen skiljer sig från en tidigare dom i tingsrätten där staten friades.
Eidsvik säger efter beskedet att hon är starkt berörd och ser domen som en viktig upprättelse — både för egen del och för andra patienter som utsätts för tvångsåtgärder.
Oenighet om tvång inom psykiatrin
Fallet har väckt stor debatt i Norge, där tvångsmedicinering under lång tid varit en kontroversiell fråga. Enligt statistik har tusentals personer varje år utsatts för tvångsmedicinering.
Professionella inom psykiatrin är inte eniga om hur mycket tvång som är nödvändigt. Samtidigt pågår diskussioner om alternativa vårdformer och möjligheten att minska både medicinering och tvångsinsatser.
Kan få konsekvenser framåt
Domstolen underkänner alltså inte tvångsvård som princip, men markerar att rättssäkerheten kring besluten måste vara stark.
Eidsvik hoppas att domen ska leda till förändringar i vården och ett ökat fokus på hur tvång används — och hur patienter bemöts.
