I några korta texter återkommer Alain Topor med betraktelser han gjort i samband med ett försök att läsa regeringens strategiplaner för den psykiska hälsan och suicidprevention.
Alain Topor är leg psykolog och professor emeritus vid Institution för psykosocial hälsa vid Universitetet i Agder.
På senare tid har regeringen kommit ut med två strategiska skrifter som handlar om ’psykisk hälsa och suicidprevention’. Viktiga skrifter för vår framtid. Den ena sträcker sig över åren 2025-2026. Den andra över åren 2025-2034.
En vision eller en hallucination?
Som alla moderna företag, så har regeringen en vision. Och ur denna vision formuleras sedan ett antal mål och delmål. Visionen är enkel:
Ett samhälle som främjar en god och jämlik psykisk hälsa i hela befolkningen, och där ingen ska behöva hamna i en situation där den enda utvägen upplevs vara självmord.
Så upplyftande ord: ’god’, ’jämlik’, ’hela befolkningen’, ’inga desperata situationer’. Varför har ingen kommit på det tidigare? Vad betyder dessa ord?
Jämlik vård har blivit någonting som återkommer lite varstans. Men vad betyder det?
Ska alla, oberoende ålder, inkomst, kön, ursprung och var i landet du än bor, må statistiskt lika bra (och lika dåligt)? Hela tiden? Oklart, men jämlik låter bra. Vem skulle vilja förorda en dålig och ojämlik psykisk hälsa?
Den sista delen av visionen är dock kanske den viktigaste.
Vilka är de situationer ’där människor inte ser någon annan utväg än att ta sitt eget liv’ som ingen ska behöva hamna i? De är naturligtvis mycket olika och man kan undra varför de kopplas till en strategiplan om den psykiska ohälsan.
Är det psykiskt sjukt att välja att dö om man är drabbad av en obotlig och smärtsam sjukdom?
Fattigdom verkar utgöra för många en sådan situation ”där den enda utvägen upplevs vara självmord.” Socialstyrelsen (2023) har räknat på det:
De som erhöll ekonomiskt bistånd under 2020 hade under de närmaste 12 månaderna efter biståndstillfället, drygt 5 gånger högre risk än jämförelsegruppen att dö i suicid.
Fem gånger högre risk. Här har vi en situation som regeringen skulle kunna åtgärda. Men är det en sjukdom?
Och varför har samma regering samtidigt beslutat om en höjning av självkostnadstaket för läkemedel? Varför har man föreslagit restriktioner för utbetalningar utöver försörjningsstödets norm? Varför verkar man för en fortsatt urholkning av försörjningsstödsnormen? Varför vill man införa kortare ersättningstid och lägre ersättningsnivåer vid sjukskrivningar? Varför vill man göra allt detta som skapar mer fattigdom – och därmed högre risk för psykisk ohälsa och självmord
Visionen närmar sig här en hallucination.
Fortsättning följer…
Alain Topor
Leg psykolog och professor emeritus vid Institution för psykosocial hälsa vid Universitetet i Agder.
Regeringskansliet (2024). Psykisk hälsa och suicidprevention – Regeringens handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention för perioden 2025–2026. Socialdepartementet. https://www.regeringen.se/contentassets/675bab51092e49af8492a5efc7dc52f3/handlingsplan-psykisk-halsa-och-suicidprevention_tillg.pdf.
Regeringens skrivelse (2024). Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Skr. 2024/2025:77. https://www.regeringen.se/contentassets/c162a46e26e4484fa2fddf3e10ff9f01/skr.-2024-25-77.pdf.
Alla artiklar i denna artikelserie
- Regeringens strategiplan DEL 5: Arbetsmiljö – mycket snack, men vad blir det för verkstad?
- Regeringens strategiplan DEL 4: Vad hände med socialtjänsten?
- Regeringens strategiplan DEL 3: Vision eller hallucination?
- Regeringens strategiplan DEL 2: En närmast total förvirring, 2025-02-26
- Regeringens strategiplan DEL 1: Regeringens strategiplan DEL 1: Från vackra ord till handlingar som förskräcker
