Mad in the UK, 2024-02-23. Av: Richard Sears. Översättning: Lasse Mattila
En ny artikel som publicerats i Archives of Disease in Childhood: Fetal and Neonatal Edition visar att användning av antidepressiva läkemedel (SSRI) i slutet av graviditeten (efter 20 veckor) är kopplad till försenad neonatal anpassning hos nyfödda.
Enligt en nyligen genomförd studie av Marie-Coralie Cornet vid University of California får spädbarn som exponeras för selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) efter 20 veckors graviditet lägre poäng vid Apgar-bedömningen, löper högre risk för andningssvårigheter och remitteras ofta till högre vårdnivåer. Studien visade att högre doser av SSRI är förknippade med större risker för spädbarnet. De SSRI-preparat som oftast kopplas till fördröjd neonatal anpassning är escitalopram och fluoxetin. Författarna skriver:
“Exponering för sertralin i låg dos är förknippad med en fördubbling av oddsen för fördröjd neonatal anpassning oberoende av moderns psykiska diagnoser. Oddsen för fördröjd anpassning ökar med ökande doser av SSRI och är högre för nyfödda som behandlas med andra typer av SSRI än sertralin.”
Det är anmärkningsvärt att studiens resultat inte påverkas av förekomsten av depression hos modern, eftersom forskarna justerade för variabler som depression och ångest hos modern, och fann att en diagnos av depression hos modern inte var förknippad med fördröjd neonatal anpassning. Dessutom var dosen av SSRI och huruvida modern slutade med SSRI relaterade till resultaten genom att högre doser av SSRI var förknippade med en ökad risk för försenad neonatal anpassning. Barn födda av mödrar som slutade med SSRI mellan 20 och 30 veckors graviditet visade ingen ökad sannolikhet för försenad neonatal anpassning jämfört med dem som inte hade någon SSRI-exponering.
Termen “försenad neonatal anpassning” används för att beskriva tillståndet hos ett nyfött barn som får fem eller färre poäng på Apgar-bedömningen, kräver återupplivning vid födseln eller behöver andningsstöd på en neonatal intensivvårdsavdelning. Den aktuella forskningen syftar till att undersöka sambandet mellan användning av antidepressiva läkemedel i form av selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) under den senare delen av graviditeten (dvs. efter 20 veckor) och sannolikheten för fördröjd neonatal anpassning.
För att uppnå detta mål samlade forskarna in data om SSRI-användning under graviditeten, psykiatriska diagnoser, nyföddas hälsa och demografi vid 15 Kaiser Permanente Northern California (KPNC) sjukhus mellan den 1 november 2011 och den 31 juli 2019. Spädbarn födda före 37 veckor och de med medfödda och genetiska abnormiteter uteslöts från den aktuella studien. Författarna erhöll data om SSRI-användning under graviditeten genom att granska KPNC:s apoteksregister för SSRI som expedierats efter 20:e graviditetsveckan. Psykiatrisk diagnos, hälsostatus vid födseln och demografiska data erhölls från befintliga KPNC-databaser.
Totalt föddes 280 682 barn efter 37 eller fler graviditetsveckor på KPNC under den aktuella studien. 592 spädbarn exkluderades på grund av medfödda eller genetiska avvikelser, vilket gav författarna 280 090 spädbarn. 7 573 av dessa barn (2,7%) exponerades för SSRI efter 20 veckors graviditet.
Försenad neonatal anpassning förekom hos 11,2% av de spädbarn som exponerats för SSRI efter 20 veckor jämfört med 4,4% av dem som inte exponerats. Detta innebär att de som exponerades för SSRI i slutet av graviditeten löpte 2,52 gånger större risk än de som inte exponerades att uppvisa fördröjd neonatal anpassning. Efter justering för variabler som moderns ålder, läkemedelsanvändning, ångest under graviditeten etc. fann författarna att spädbarn som exponerats för SSRI efter 20 veckor fortfarande löpte 2,14 gånger så stor risk att uppvisa fördröjd neonatal anpassning. Exponering för SSRI hade också samband med att spädbarnen behövde längre sjukhusvistelser och högre vårdnivåer.
Medan moderns ångest under graviditeten hade ett svagt samband med försenad neonatal anpassning, hade en depressionsdiagnos hos modern, trots diagnosens svårighetsgrad, inget samband med försenad neonatal anpassning.
SSRI-exponering efter 20 veckors graviditet hade inget samband med pulmonell hypertension eller neonatala krampanfall. Hypoxisk-ischemisk encefalopati var förknippad med SSRI-användning i den inledande analysen, men sambandet kvarstod inte efter justering för förväxlingsvariabler som läkemedelsanvändning, moderns ålder, ångest under graviditeten etc. Det fanns också ett svagt samband mellan användning av SSRI och behovet av att behandla spädbarn med terapeutisk hypotermi.
Alla undersökta SSRI-preparat visade ett samband med fördröjd neonatal anpassning. Högre doser av SSRI var förknippade med en ökad risk för fördröjd neonatal anpassning. Sertralin, som nästan fördubblade risken för fördröjd neonatal anpassning, var det minst riskabla av SSRI-preparaten i den aktuella studien. Citalopram och fluoxetin mer än fördubblade risken, medan escitalopram nästan fyrdubblade den.
Författarna noterar att en undergrupp på 865 mödrar avbröt SSRI-användningen mellan 20 och 30 graviditetsveckor. Barn födda i denna grupp var inte mer benägna att uppvisa fördröjd neonatal anpassning än barn som inte exponerats för SSRI.
Författarna erkänner flera begränsningar i den aktuella studien. Data om SSRI-användning samlades in från KPNC-apotek, vilket innebär att vissa mödrar kan ha fått recept på SSRI-läkemedel utskrivna någon annanstans. Uppgifterna om SSRI-användning gällde endast uthämtade recept. Det fanns inget mått på om läkemedlen användes enligt rekommendationerna eller inte. Även om författarna försökte justera resultaten baserat på svårighetsgraden av moderns depression och ångest, kan dessa variabler fortfarande ha förvrängt uppgifterna. Den aktuella forskningen undersökte inte effekterna av plötslig utsättning av SSRI-läkemedel efter födseln jämfört med fortsatt SSRI-exponering via bröstmjölk. Författarna undersökte endast kortsiktiga neonatala resultat av SSRI-exponering. Forskningen genomfördes också med deltagare som enbart fick vård i norra Kalifornien, vilket avsevärt minskade generaliserbarheten till andra populationer. Författarna drar slutsatsen:
“SSRI-exponering i livmodern under sen graviditet var förknippad med ökad risk för försenad neonatal anpassning. Detta samband var oberoende av moderns psykiska hälsa och var dos- och typberoende.”
Tidigare forskning har visat att “barn till mödrar som tog antidepressiva läkemedel löpte mer än sex gånger så stor risk att drabbas av neonatalt abstinenssyndrom“. Exponering för antidepressiva läkemedel i livmodern har kopplats till en ökad risk för talstörningar. Användning av antidepressiva läkemedel under graviditeten är förknippad med dåliga neonatala resultat. Användning av SSRI-preparat under graviditeten har också visat sig påverka barnets hjärnutveckling.
****
Cornet, M. C., Wu, Y. W., Forquer, H., Avalos, L. A., Sriram, A., Scheffler, A. W., Newman, T. B., & Kuzniewicz, M. W. (2023). Maternal treatment with selective serotonin reuptake inhibitors during pregnancy and delayed neonatal adaptation: a population-based cohort study. Archives of disease in childhood. Fetal and neonatal edition, fetalneonatal-2023-326049. Advance online publication. https://doi.org/10.1136/archdischild-2023-326049 (Länk)
