Göteborgs-Posten, 2022-10-20
Kulturdebatt Medicinen har gjort avgörande framsteg under 1900-talet. Däremot är jag inte övertygad om att framstegen är lika stora inom alla dess fält. Psykiatrin har fortfarande grannlaga uppgifter att sig an, skriver Per Magnus Johansson i en slutreplik till Hanna Kataoka och Bo Söderpalm (GP 13/10).
Först vill jag tacka Hanna Kataoka och Bo Söderpalm för att ha tagit sig an och kommenterat min artikel (13/10), som publicerades på Göteborgs-Postens kultursida den 28:e september.
Den viktigaste frågan som min artikel ställde gällde huruvida det är rimligt att i utanförskapsområden massivt snabbtesta barn för ADHD med hänvisning till att fler ska kunna medicineras och att gängkriminaliteten därmed kommer att minska.
Låt mig till att börja med konstatera att undertecknad är överens med Kataoka och Söderpalm om att medicinen har gjort avgörande framsteg under 1900-talet. Levnadslängden var i början av 1900-talet strax över 50 år i Sverige. I dag är den över 80 år. Läkarvetenskapens kamp mot olika sjukdomar och för att ge oss alla möjligheter till ett bättre och längre liv har varit mycket framgångsrik.
Däremot är jag inte övertygad om att framstegen är lika stora inom alla delar av medicinen. Psykiatrin, denna mångbottnade vetenskapliga disciplin, har fortfarande grannlaga uppgifter att sig an. Dess patienter befinner sig ofta i en utsatt situation med problem som vare sig är entydiga eller som låter sig klart avgränsas. Deras problemställningar utgörs inte sällan av en kombination av sociala, ekonomiska, psykologiska och psykiatriska faktorer.
