Långvariga effekter av psykofarmaka – ett svart hål

1
103

Göteborgs-Posten, 2019-10-24

Bruket av psykofarmaka är större än någonsin i västvärlden. Även bland barn och unga ökar utskrivningen. Detta sker trots att det saknas forskning som undersöker långvariga effekter, men också tillgänglig kunskap om hur nedtrappning kan ske på ett säkert sätt, skriver Carina Håkansson, IIPDW.

När journalisten och programledaren Mark Levengood deltog i tv-programmet Min sanning för några veckor sedan fick han frågan om han medicinerar mot sina djupa depressioner. Han svarar att han alltid varit mycket skeptisk mot psykofarmaka. Jag hajar till, det är en ovanligt förekommande åsikt i svenska medier. Efter en stund tillägger han:

”Jag har personlig erfarenhet av vänner som tagit livet av sig på psykofarmaka. Det finns ökad suicidrisk på sånt”.

Journalisten Anna Hedenmo inflikar tämligen omgående:

”Nu ska också sägas att många människor undviker det livsfarliga med depressioner genom att medicinera”.

Inspelet från Hedenmo är signifikant för vår samtid, det motsatta hade med all sannolikhet inte hänt. Om Levengood sagt att han tar antidepressiva mediciner så hade mest troligt inte Hedenmo korrigerat och sagt:

”Nu ska också sägas att många människor undviker det livsfarliga i att medicinera vid depression”.

Flera risker

Alltmer forskning och beprövad erfarenhet visar nämligen att så är fallet. För många människor är antidepressiva mediciner farliga, ja rent av livsfarliga. Inom forskning och daglig praxis är det också ett alltmer känt faktum att för många är det väldigt svårt att trappa ner sin medicin. I mitt arbete som psykoterapeut möter jag återkommande människor som beskriver dessa svårigheter, och jag hör likartade vittnesmål återgivna av kollegor verksamma i olika delar av världen.

Läs hela artikeln här.

1 COMMENT

  1. Bra där! Och bra att GP publicerade detta. Viktiga och sunda reflektioner på programmet(som jag iofs inte sett i helhet ännu).
    Håller med om vad som står.

    Förstår inte hur någon kan kalla sig kritiskt tänkande eller radikal och ändå ha ett så pass okritiskt öga gentemot psykofarmaka.

    Undrar om det är lättare för en person som Mark att motstå psyk-personal och andras envetna tjat än vad det är för mänskor som inte är kända eller har någon position i samhället alls.

    Tycker dom flesta medier har en alltför naiv och okritisk syn på psykofarmaka, så det var positivt överraskande att gp publicerade.