• AKTUELLT •
I denna artikel recenserar samtalsterapeuten och handledaren Pekka W Talamo Vredens pedagogik, en bok som väcker viktiga frågor om hur vi bemöter människor vars smärta tar sig uttryck i vrede.
“I ljuset av vår tids samhällsproblem kan Vredens pedagogik fördjupa vårt tänkande kring vad som behövs för att hantera dessa utmaningar.”
Första gången jag läste Vredens pedagogik var för cirka 30 år sedan. Jag vill minnas att boken inspirerade, bekräftade och förstärkte de insikter jag fått genom tidiga yrkeserfarenheter. Lorentzsons formuleringar kring det ofta obeskrivbara resonerade med mig, på ett både djupt och högt plan.
Min tolkning av hans text lade grunden för ett synsätt kring individer och grupper som jag sedan dess har fortsatt att utveckla och förfina. Nu sitter jag här, trettio år senare, med den senaste utgåvan av en bok jag ofta hänvisat till som en av de mest betydelsefulla för mitt sätt att arbeta och tänka.
Med skräckblandad förtjusning är det nu dags för mig att se vad som händer när jag öppnar boken igen. Jag märker att det skräckblandade är intimt förbundet med oviljan och rädslan för att det här blir ett tillfälle då en av mina förebilder måste förgöras. Boken är krispigt ny och doftar så där gott som nya böcker jag längtar efter att läsa tenderar att göra.
Möjlighet för fördjupad förståelse
I ljuset av vår tids samhällsproblem, såsom gängkriminalitet, ökat psykiskt lidande, utanförskap och ökad medicinering, kan Vredens pedagogik och de erfarenheter som gjorts i Barnbyn Skå fördjupa vårt tänkande kring vad som behövs för att hantera dessa utmaningar.
Dagens vårdkultur säger sig vara inkluderande och arbeta för minskad stigmatisering av ickenormativt beteende. Men i själva verket utesluts och förstärks ofta det den säger sig motverka. I Vredens pedagogik ger Lorentzon oss möjligheten att fördjupa vår förståelse och öppna upp för nya kreativa sätt att tänka.
Vårdens tendens att, i en slags humanistisk anda, undertrycka och förneka naturliga känslor såsom vrede och hat är kontraproduktivt, påminner författaren oss om. Att vi ska vara snälla och tacksamt ta emot den hjälp som erbjuds är allt annat än humant. Lorentzon ger oss en ram att tänka inom och utanför som är mycket inspirerande för oss som är intresserade av människor, både i innanförskap och utanförskap.
Den goda relationens potential
Det författaren kallar för vårdandets kärnkraftverk, resonansen, ter sig mer sant i min egen praktik idag än någonsin. Den goda relationens potential är grunden för läkning och hållbar förändring och kan inte uppstå utan en tillräcklig grad av ömsesidigt ”tycka om”.
En grundläggande princip i Vredens pedagogik är klientens delaktighet och fria val i sin egen behandling. Paradoxalt nog är detta inte en behandling, utan snarare en autentisk relation mellan vårdaren och den vårdade. Det jag, likt Lorentzon, upptäckt är att den professionella har ett stort ansvar att undanröja egna hinder för att främja resonans samt skapa en hållande och härbärgerande terapeutisk miljö.
Gruppens potential i det terapeutiska arbetet är också en central del av det jag uppfattar som bokens budskap. Här finns möjligheter att befria och skapa möjligheter för klienter att, som Lorentzon beskriver det – komma till liv. De exempel från livet i byn som författaren ger kan de med erfarenhet av behandlingsarbete använda sig av för fördjupad förståelse av teorin bakom Vredens pedagogik.
Inspiration för en ny, mer effektiv och human psykiatri
Vi lever i en tid av brist på hermeneutiskt tänkande och i en vårdkultur som premierar medicin och symptomlindring. Jag är därför övertygad om att Vredens pedagogik har en ännu viktigare plats att fylla idag än när den först gavs ut.
I sin bok Psykiatrins kris: ett sociologiskt perspektiv argumenterar Jonas Lindblom för det socialpsykologiska perspektivet. I utformandet av en ny, mer effektiv och human psykiatri har erfarenheter från barnbyn Skå ett verkligt värde. Det är enligt min mening inte dags för varken det ena eller det andra. Utan en tid för en syntes av all tillgänglig medicinsk och psykologisk forskning, beprövad erfarenhet och rimligt utforskande av vad som möjliggör hållbar psykisk hälsa.
Lorentzon öppnar dörren och ger oss en glimt av en värld som, enligt mig, utgår ifrån den djupaste respekten för människans integritet och medfödda längtan efter mening och sammanhang. Jag vill rekommendera dig som läsare att undvika att läsa boken som Fan läser Bibeln. Öppna i stället upp för egna associationer, erfarenheter och tillåt dig att tänka, känna och inspireras!
Kanske är Vredens pedagogik ett av verktygen som kan befria oss vårdare att naturligt utföra det vi är ämnade att utföra. Vilket i sin tur kan bidra med en befrielse till de vreda och de som påverkas av dem i vårt samhälle. Det arbete som vårdarna och de som blivit vårdade tillsammans utfört ligger som grund för den beprövade erfarenhet och teori vi verksamma idag har möjlighet att ta del av – det är i sanning en gåva.
Den bästa utbildningen är, enligt min mening, att få arbeta sida vid sida med dessa erfarna förebilder. Samtidigt kan vi låta forskning och böcker vidga vårt eget sätt att utveckla vår personliga, professionella stil.
av Pekka W Talamo
