DEBATT •
Alain Topor är leg psykolog och professor emeritus vid Institution för psykosocial hälsa, Universitetet i Agder. I denna artikelserie delar han betraktelser gjorda i samband med att han tagit del av regeringens strategiplaner för psykisk hälsa och suicidprevention.
I denna del reflekterar Alain Topor kring regeringens strategier för psykisk hälsa och hur begreppet “kunskap” används. Vems kunskap är det egentligen som får styra – och vad händer när komplex mänsklig erfarenhet pressas in i förenklade modeller och handlingsplaner?
…
På senare tid har regeringen kommit ut med två strategiska skrifter som handlar om ’psykisk hälsa och suicidprevention’. Viktiga skrifter för vår framtid. Den ena sträcker sig över 2025-2026 och den andra över 2025-2034.
I regeringens strategiplan förekommer ordet kunskap 94 gånger i textens 40 sidor.
Mycket kunskap, och det är bara den ’bästa tillgängliga’ och ’grundläggande’ kunskapen som skall ’samlas’, ’byggas upp’, ’ökas’, ’spridas’, ’förmedlas’ och såklart ’tillämpas’.
Men ingenstans får man veta vilken kunskap det är frågan om.
Märkligt, kan man tycka.
Det torde inte vara obekant, även i regeringens korridorer att – psykiatrin med alla dess begrepp. Psykisk (o)hälsa, sjukdom, syndrom osv.. och dess orsaker – är ämnen för omfattande diskussioner.
Om det där med kunskap
Forskare, vård- och socialarbetare, brukare, anhöriga hävdar alla olika kunskaper: Några ser exempelvis psykiska problem som sjukdomar med säte i hjärnan, medan några pekar på trauma under uppväxten. Andra pekar på människors levnadsvillkor med ökad stress på arbetsmarknaden, segregerade boendeförhållanden, urholkad välfärd och relativ fattigdom.
Något de har gemensamt är dock att alla säger sig bygga på vetenskaplig kunskap. Forskningsresultat.
Samtliga skiljer sig lika mycket vad gäller deras prioriteringar av hjälpande insatser: Några förordar läkemedelsbehandling medan andra pekar på goda råd. Exempelvis som Folkhälsomyndigheten rekommenderar, ”Umgås med någon vän”. Andra menar att samtal bör prioriteras, och några lyfter sociala förändringar och en ökad generell välfärd.
Frågan blir därmed: Vilken och vems kunskap syftar regeringen på?
* Det är trots allt denna kunskap som ska spridas och genomsyra regeringens tioåriga satsning.
En misstanke är att regeringen blandar ihop kunskap och teknik och anser att det är ointressant att förstå hur ett problem (som ’psykisk ohälsa’) uppstår. Så länge man har en teknik (KBT, PDT, ACT, MBT…) för att hantera det.
Som den forne kinesiske ledaren, Deng Xiaoping, en gång lär ha sagt; ”Jag struntar om katten är svart eller vitt; bara den fångar möss” – Så länge Socialstyrelsen har utnämnt en teknik som evidensbaserad i sina Nationella Riktlinjer, så är det bara att köra.
Detta skulle vara i samklang med utvecklingen inom psykiatrin. Där verkar man nu vara nästan överens om att diagnosen depression inte beror på det man tidigare hade som kunskapsbaserad förklaring (obalans i serotoninhalten i hjärnan).
Men det spelar ingen roll. Man fortsätter att ordinera läkemedelsbehandling för att återställa balansen av serotonin i hjärnan. Och det gör man trots att den tekniken har visat sig vara tveksam i sin effektivitet. Och dessutom medför en hel del problem, eller ’biverkningar’, för många som brukar den.
“Det talas inte om människors komplex natur”
Tekniska lösningar är tilltalande. De framstår som rena. Inga teorier eller ideologier. Vilket heller inte är nödvändigt om det är en läckande kran man ska fixa. Dessa vetenskapliga (evidensbaserade) tekniker översätts till nationella riktlinjer, för att sedan standardiseras, datoriseras och tillämpas på alla. Jämlik vård!
Men tyvärr fungerar de aldrig på alla. Och då blir felet individen själv – som kan få en ny stämpel. De kallas ’behandlingsresistenta’ och ’behandlingsrefraktärer’. Det kan inte vara fel på tekniken. Felet måste ligga hos individen. Gör man enligt manualen så skall kranen helt enkelt sluta läcka.
Men så upptäcker man att den kunskap som tekniken bygger på inte håller. Att det faktiskt är många som inte blir bättre av att åtgärdas enligt tekniken. Debattens vågor går höga. Men då lanseras en ny teknik, mycket mer effektiv än alla dess föregångare. Evidensbaserad. Bra för alla. Och utan biverkningar…
Tekniker är tilltalande enkla. ”Det är bara att…” Men människor är komplexa och kunskapen om dem är komplicerad. Men det talas det inte om i regeringens värld.
Deng Xiaopings katter kanske fångade möss. Men de tog även ledningen över hans land. Det hade han kanske inte tänkt på.
av: Alain Topor, leg psykolog och professor emeritus vid Institution för psykosocial hälsa vid Universitetet i Agder.
Källor:
Regeringskansliet (2024). Psykisk hälsa och suicidprevention – Regeringens handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention för perioden 2025–2026. Socialdepartementet.
Alla artiklar i serien
- DEL 9: Till slut – ett anspråkslöst förslag
- DEL 8: Brukarinflytande – en illusion i samhällets maskineri
- DEL 7: Tro inte på allt du tänker – goda råd mot psykisk ohälsa
- DEL 6: Kunskapens tomma skal – när vetenskap blir till manualer
- DEL 5: Arbetsmiljö – mycket snack, men vad blir det för verkstad?
- DEL 4: Vad hände med socialtjänsten?
- DEL 3: Vision eller hallucination?
- DEL 2: En närmast total förvirring
- DEL 1: Från vackra ord till handlingar som förskräcker
🗣️ Skriv en debattartikel
Har du tankar om hur vi kan förändra systemet?
Vill du lyfta ett perspektiv som saknas i det offentliga samtalet?
