• FORSKNING •
En ny studie i Frontiers in Psychiatry ifrågasätter synen på ADHD som en rent biologisk störning. Forskarna menar att diagnosen till stor del påverkas av samhälleliga normer, skolmiljö och prestationskrav – och efterlyser en mer mänsklig och kontextuell förståelse av ADHD.
En ny studie i Frontiers in Psychiatry utmanar synen på ADHD som en fast, biologisk störning. Forskarna menar att diagnosen till stor del formas av samhällets krav och strukturer – och att fokus i vården bör flyttas från ”bot” till förståelse, anpassning och balans mellan individ och miljö.
ADHD – ett barn av sin tid
Forskargruppen, ledd av professor Tobias Banaschewski vid Heidelberg University Hospital, beskriver ADHD som ett fenomen som växte fram ur industrialiseringens och skolväsendets framväxt.
När barn förväntades sitta stilla och prestera i allt mer standardiserade miljöer, blev beteenden som rastlöshet och koncentrationssvårigheter synliga – och började definieras som ett problem.
”Det finns en tydlig koppling mellan ökade krav på prestation och stigande ADHD-diagnoser”, skriver forskarna. De påpekar att ADHD som begrepp utvecklats parallellt med förändringar i utbildning, ekonomi och samhälleliga förväntningar på barn.
Stora skillnader mellan länder och kulturer
Trots att den globala förekomsten av ADHD uppskattas till omkring 5 procent bland barn och 2–3 procent bland vuxna, varierar antalet faktiska diagnoser kraftigt mellan olika länder och regioner.
I Nordamerika medicineras upp till en av tio skolpojkar mot ADHD, medan siffrorna är betydligt lägre i många europeiska och asiatiska länder.
Forskarna menar att detta inte kan förklaras av biologi, utan snarare av kulturella faktorer, skolpolitik, prestationskrav och synen på avvikelse. I länder med starkt fokus på resultat i skolan ökar sannolikheten för diagnos och medicinering.
En social konstruktion – men inte påhittad
I artikeln argumenterar forskarna för att ADHD bör ses som en ”valid and pragmatically useful social construct” – en giltig men socialt formad kategori, snarare än en naturlig entitet som finns i hjärnan.
Det innebär inte att svårigheterna är inbillade eller påhittade. Men vad som uppfattas som ett funktionsnedsättning beror på miljön, inte enbart på individen. Ett barn som har svårt att sitta still kan exempelvis fungera väl i en kreativ, flexibel miljö men uppfattas som problematiskt i en strikt och prestationsinriktad skolmiljö.
”Impairment,” skriver forskarna, ”uppstår i mötet mellan individens kapacitet och miljöns krav.”
Risk för stigma och negativ självbild
Samtidigt varnar forskarna för att diagnosen i sig kan skapa problem.
Barn och unga med ADHD riskerar att mötas av lägre förväntningar från lärare och föräldrar, oavsett faktisk prestation. Denna stigmatisering kan leda till sämre självförtroende, lägre självkänsla och negativ självbild.
Studier visar att barn med diagnos ofta värderas mer negativt av lärare än barn utan diagnos, även när deras faktiska prestationer är likvärdiga. På längre sikt kan detta påverka både självkänsla och framtidsutsikter.
Behov av etisk eftertanke och nya perspektiv
Forskarna varnar också för att ökningen av medicinering kan spegla förändrade normer snarare än ökade behov. De efterlyser därför en etisk diskussion om var gränsen går mellan behandling och prestationsförbättring.
Framtidens vård bör enligt forskarna bygga på personcentrerade modeller, där diagnosen ses som ett verktyg – inte som en identitet. De föreslår också att samhället inspireras av förståelseramar där olikheter i tänkande och beteende ses som naturliga variationer snarare än fel som måste rättas till.
Från ”störning” till samspel
Studien avslutas med en tydlig uppmaning till förändring: ADHD bör inte förstås som en enhetlig, medfödd störning, utan som ett samspel mellan individ och samhälle.
”Det finns inget ’sant’ ADHD bortom vår kultur,” skriver forskarna. ”Men det betyder inte att svårigheterna inte finns – bara att de inte kan förstås isolerade från den miljö som skapar dem.”
Länk till studien:
🔗 Perspectives on ADHD in children and adolescents as a social construct amidst rising prevalence of diagnosis and medication use (Frontiers in Psychiatry, 2023)
Banaschewski T, Häge A, Hohmann S, Mechler K. Perspectives on ADHD in children and adolescents as a social construct amidst rising prevalence of diagnosis and medication use. Front Psychiatry. 2024 Jan 5;14:1289157. doi: 10.3389/fpsyt.2023.1289157. PMID: 38250274; PMCID: PMC10796544.
