• FORSKNING •
En ny internationell studie visar att faktorer som fattigdom, trauma, diskriminering och otrygghet kring bostad har större påverkan på psykisk hälsa än medicinska modeller erkänner. Forskarna menar att vården måste ta itu med dessa sociala grundorsaker.
Trots att de sociala orsakerna till psykiskt lidande är allmänt erkända är den kliniska vården fortfarande inriktad på individuell diagnos.
Ny forskning visar att trauma, fattigdom, diskriminering och otrygghet gällande bostad har en större inverkan på den psykiska hälsan än vad kliniska modeller erkänner. Ändå är vårdgivare inom psykisk hälsa fortfarande dåligt rustade för att hantera detta.
En ny översiktsstudie publicerad i Translational Psychiatry ger en klargörande analys av hur de sociala faktorerna för psykisk hälsa (social determinants om mental health, SDoMH, red.anm.) fortsätter att marginaliseras i den kliniska praktiken. Artikeln är författad av en grupp framstående psykiatriker och psykologer och granskar litteraturen om hur de sociala krafterna påverkar den psykiska hälsan. Artikeln föreslår också nya riktlinjer för att integrera denna kunskap i vården.
Sociala faktorer och psykisk ohälsa
Trots årtionden av bevis som kopplar sociala och strukturella faktorer – såsom fattigdom, trauma och rasism – till psykisk ohälsa, konstaterar författarna att det saknas institutionell utbildning, vägledning och infrastruktur för att stödja insatser som tar itu med dessa grundorsaker.
“Ett vårdsystem bör börja med att identifiera de sociala och miljömässiga faktorer som påverkar psykisk hälsa (SDoMH) och som är vanliga i de samhällen det verkar i. Därefter bör en lokal arbetsgrupp avgöra vilka insatser för att hantera dessa faktorer som är möjliga att genomföra på lokal eller regional nivå. Slutligen, när en enskild patient bedöms, bör klinikern avgöra vilka specifika SDoMH som kan påverkas och som är särskilt viktiga för patienten utifrån patientens och dennes familjs synpunkter,” skriver författarna.
Om studien
I den aktuella studien utvärderades litteratur och tidigare forskning om hur sociala faktorer för psykisk hälsa påverkar personer med psykiatriska diagnoser. De studier som granskades var främst genomförda i USA, men inkluderade även studier från andra länder. De observerade specifika faktorer såsom ouppfyllda behov, internaliserad stigmatisering, brist på mat, osäkert boende och social diskriminering. De utvärderade också fördelarna med och strategierna bakom olika insatser, inklusive sociala förskrivningar, ärendehantering, traumamedveten vård och stöd för att komma ut i arbete.
De fann att de sociala faktorerna för psykisk hälsa har en betydande inverkan på den psykiska hälsan, men att vissa strategier kan implementeras för att minska deras inverkan. De sociala faktorers inverkan var ofta mer betydande än andra medicinska faktorer. De fann dock att det saknas standardiserade riktlinjer för att hantera de sociala faktorerna för psykisk hälsovård i kliniska miljöer. Trots bristen på vägledning är utbildningen i sociala faktorer för psykisk hälsa minimal eller obefintlig. Dessutom finns det brister i hur det kliniska arbetet bedrivs, främst på grund av det ökade fokuset på diagnos. Ofta har det kliniska arbetet svaga kopplingar till socialtjänsten. Det finns ytterligare strukturella hinder för att genomföra dessa strategier, bland annat ekonomiska begränsningar inom vården och finansieringen av forskning.
I studien undersöktes föreslagna sätt att hantera och utvärdera de sociala faktorerna för psykisk hälsa på individ-, samhälls- och familjenivå. Artikelförfattarna nämner införandet av utvärderingsverktyg, samarbete med samhällsbaserade organisationer, och integrering av insatser som är specifikt inriktade på att hantera de sociala determinanterna för psykisk hälsa under klinisk behandling som några exempel.
Studiens resultat understryker behovet av att vårdgivare inom psykisk hälsa tar ansvar och hjälper personer som upplever psykiskt lidande att minska de negativa effekterna av de sociala faktorerna för psykisk hälsa i deras liv. Resultaten understryker också behovet av att utveckla och implementera effektiva metoder för att utvärdera och hantera de sociala faktorerna för psykisk hälsa. Det finns ett behov av att vårdgivare inom psykisk hälsa gemensamt antar en proaktiv strategi och åtar sig att i sina samhällen arbeta för att minska de sociala faktorerna som negativt påverkar psykisk hälsa. Författarna föreslår praktiska och samhällsbaserade insatser såsom sysselsättningsstöd och sociala aktiviteter på recept (eng. social prescribing; att vården “förskriver” sociala aktiviteter istället för eller tillsammans med medicin för att stödja hälsa och välbefinnande, red.anm.).
Sociala aktiviteter på recept har presenterats som en effektiv strategi för att mildra effekterna av de sociala faktorerna som påverkar hälsan negativt. De sociala aktiviteterna i sammanhanget har inkluderat konstkurser, fysisk aktivitet eller andra samhällsbaserade alternativ till terapi och medicinering som hjälper dem att knyta kontakter med andra och bygga upp gemenskaper. Något som också ofta ökar självkänslan och minskar psykisk ohälsa. Både erfarenhetsexperter och forskare har efterlyst en övergång till samhällsbaserade program, såsom också WHO och FN förespråkar. Författarna drar följande slutsats:
”Det är det kliniska, medicinska och etiska ansvaret för vårdgivare inom psykisk hälsa att se till att de patienter de vårdar får bästa möjliga vård, och detta måste inkludera att ta itu med SDoMH som tydligt har visat sig ha en betydande inverkan på hälsan och välbefinnandet hos personer med psykiska sjukdomar.”
”Det är vårdgivares kliniska, medicinska och etiska ansvar att se till att patienter får bästa möjliga vård. Detta ansvar omfattar även att ta itu med de sociala faktorer som påverkar psykisk hälsa. Dessa faktorer har tydligt visat sig ha stor betydelse för hälsa och välbefinnande hos personer med psykiska sjukdomar.”
Tidigare forskning
Tidigare forskning har visat vilken påverkan specifika sociala faktorer har på människors psykiska hälsa.Studier har visat att brist på uppvärmning, sjukvårdsskulder och matbrist alla leder till ökad psykisk påfrestning. I allmänhet har den globala kapitalismen, som är världens dominerande ekonomiska system, kopplats till ökad psykisk påfrestning.
Forskning kopplar också risken för psykos till faktorer på lokalsamhällsnivå , bland annat etnisk sammansättning, strukturell rasism och social utestängning. En annan studie har kopplat psykos till fattigdom, bostads- och anställningsotrygghet samt rasism. Forskning har visat att psykos, på grund av de ojämlikheter som är förknippade med fenomenet, inte kan skiljas från strukturell rasism och social ojämlikhet.
Flera kritiska psykologer har tidigare varnat för hur vi hanterar sociala faktorer för hälsa. Detta utifrån att många förvandlar sociala faktorer till individuella problem, när det istället finns ett uppenbart behov av att ta itu med samhällsproblemen. Vissa kritiska psykiatriker menar att detta sker på grund av den upplevda motsättningen mellan att förskriva medicin och använda inläggning, och att faktiskt ta itu med de sociala och strukturella problemen i samhället.
I en tidigare studie fann man personal inom psykiatrin kunde stödja högerauktoritära värderingar och samtidigt bortse från behoven hos den hypotetiska person som de blivit tilldelade för behandling. På samma sätt är personer som stödjer högerauktoritära värderingar mindre benägna att se hur sociala påverkansfaktorer påverkar individers psykiska hälsa.
Länk till studien
Jeste, D. V., Smith, J., Lewis-Fernández, R., et al. (2025). Addressing social determinants of health in individuals with mental disorders in clinical practice: Review and recommendations. Translational Psychiatry, 15, 120. https://doi.org/10.1038/s41398-025-03332-4 (Länk)
Läs originalartikeln i webbmagasinet Mad in America
López-Aybar, L. It’s Not Just in Your Head: Experts Urge Focus on Poverty, Discrimination, and Housing (Mad in America, 21 juli 2025)
