Hur skulle ett verkligt informerat samtycke för antidepressiva läkemedel egentligen se ut?

• DEBATT •

Den 30 juni uppmärksammades den internationella dagen för informerat samtycke för psykofarmaka. Det ger anledning att fråga: Vad skulle ett verkligt informerat samtycke för antidepressiva egentligen innehålla – om det verkligen speglade forskningen om effekt, risker och beroende? I en belysande artikel tecknar danske psykologen och forskaren Anders Sørensen av hur ett sådant samtycke skulle kunna se ut i praktiken.

Den 30 juni var internationella dagen för informerat samtycke för psykofarmaka (Psychiatric Drug Informed Consent Awareness Day). Det ger ett tillfälle att reflektera över vad patienterna får veta (och inte får veta) innan de förskrivs antidepressiva läkemedel och andra psykofarmaka.

Låt oss för ett ögonblick föreställa oss ett scenario där en person sitter på sin läkarmottagning och får ett verkligt informerat samtycke till en förskrivning av antidepressiva medel. Ett samtycke som återspeglar den fulla omfattningen av de aktuella vetenskapliga bevisen.

Det skulle kunna se ut ungefär så här:

Dokument för informerat samtycke: Antidepressiv behandling (t.ex. SSRI/SNRI)

Ska läsas och diskuteras med en kvalificerad vårdgivare innan behandlingen påbörjas.

1. Syfte med medicineringen

Detta läkemedel är förskrivet för behandling av symtom som förknippas med diagnoserna depression och/eller ångest. Antidepressiva medel kan på kort sikt minska intensiteten av känslomässigt lidande hos vissa individer, men de kan inte lösa den underliggande orsaken till känslomässigt lidande.

Vi kallar dem “antidepressiva medel”, men det finns inget ”anti” med dem. Läkemedlen är inte specifikt inriktade på depression. Snarare ger de breda, ospecifika effekter på humör, känslor, kognition och fysiologi, som kanske eller kanske inte upplevs som hjälpsamma alternativ till ångest.

2. Effektivitet

• Antidepressiva läkemedel har visat begränsad effekt i industrifinansierade, partiska, kortsiktiga kliniska prövningar.
• I de flesta studier har antidepressiva läkemedel inte signifikant bättre effekt än placebo.
• Svarsfrekvensen på behandlingen varierar, och det är vanligare att man inte svara på de aktiva ingredienserna i läkemedlet än att man gör det. I genomsnitt kommer cirka 15 av 100 personer att uppleva symtomlindring utöver placeboeffekten.
• De återstående patienterna kan uppleva ingen förbättring, försämring av symtomen, eller förbättringar som kan hänföras till faktorer som inte har med läkemedlen att göra, till exempel placeboeffekten, naturlig förbättring, samtidig psykoterapi, socialt stöd, livsstilsförändringar eller den känslomässiga bekräftelse som kan komma av att få en diagnos.
• Symtomlindringen kan börja inom 1-4 veckor, men den fulla effekten kan dröja längre – förmodligen för att förbättringen ofta beror på andra faktorer än själva medicineringen, till exempel förändrade livsomständigheter, terapeutiskt arbete eller ökat stöd.

3. Resultat på lång sikt

• Långsiktig användning av läkemedlen rekommenderas ofta i klinisk praxis, men bevis som stöder långsiktig effekt saknas.
• De flesta randomiserade kontrollerade studier (RCT) av antidepressiva läkemedel pågår i 6 till 12 veckor. Tillförlitliga data om långtidsanvändning (efter ett år) är begränsade, vilket gör det svårt att bedöma de verkliga långsiktiga skadorna och fördelarna.
• Även om antidepressiva läkemedel kan dämpa och lindra symtomen på kort sikt, kan långtidsanvändning paradoxalt nog ge motsatt effekt. I vissa långtidsstudier – som är få – har man funnit att personer som inte medicinerar för sin depression i allmänhet får färre återfall över tid jämfört med dem som gör det.
• Långvarig användning av antidepressiva läkemedel skyddar inte på ett tillförlitligt sätt mot återfall. I en av de största randomiserade studierna av underhållsbehandling fick cirka 40 procent av patienterna återfall inom ett år, trots att de fortsatte att ta medicinen enligt ordination.

4. Verkningsmekanism

• Antidepressiva läkemedel verkar genom att bedöva eller dämpa dina känslor.
• På samma sätt som smärtstillande läkemedel dämpar fysisk smärta utan att behandla dess orsak, kan antidepressiva läkemedel minska psykisk smärta utan att lösa dess källa. De känslomässiga effekterna kan vara både lindrande och utplånande, som en sinusvåg som har blivit ihoptryckt. Med tiden kan din förmåga till både positiva och negativa känslor minska, inklusive djupt känd glädje, kärlek, motivation, förbindelse eller inre drivkraft. Dessa effekter kan störa relationer, beslutsfattande, självmedvetenhet och terapeutisk självreflektion.
• Det sägs ofta att depression orsakas av en “kemisk obalans” (till exempel låg serotoninhalt), men denna teori stöds inte av forskning. Antidepressiva läkemedel korrigerar inte, rättar inte till eller fixar inte någon känd biologisk avvikelse i hjärnan.
• Effekten av att ta detta läkemedel är inte densamma för alla. För vissa kan läkemedlet lindra lidandet. För andra kan det orsaka paradoxala effekter såsom ökad ångest, agitation, påträngande tankar, akatisi (outhärdlig inre rastlöshet), hjärndimma eller ytterligare sänkt stämningsläge.
• Om du upplever förbättring när du tar läkemedlet kan det vara till hjälp att reflektera över följande:
  – Hur påverkar läkemedlet dig känslomässigt, fysiskt och kognitivt?
  – Vilka effekter känns hjälpsamma?
  – Vilka känns ohjälpsamma eller begränsande?
  – Vad är det som känns så befriande att inte vara i kontakt med? Vilka känslor inom dig är svårast att bära?
  – Finns det några inre upplevelser – tankar, känslor, drifter, röster, minnen – som känns så smärtsamma att du försöker fly från dem?
  – Finns det nackdelar med att inte känna det som är svårt att känna?
• Om du upplever medicinen som lindrande av den emotionella smärtan, använd den lindringen till något – förbli inte bara passiv i det. Det tillfälliga känslomässiga lugnet kan vara ett värdefullt tillfälle att utforska de djupare källorna till ditt lidande; att utforska vad du är deprimerad över. Vad försöker din depression eller ångest berätta för dig? Vilka behov är otillfredsställda? Vilken historia ligger under ytan?

5. Biverkningar

Antidepressiva läkemedel påverkar receptorer och celler i hela kroppen och kan därför orsaka ett brett spektrum av biverkningar. Biverkningar inkluderar:

• Illamående, huvudvärk, trötthet, viktökning, sexuell dysfunktion (till exempel förlust av libido, svårigheter att få orgasm samt sexuell dysfunktion efter SSRI (PSSD) även efter utsättning), känslomässig avdomning eller avtrubbning, likgiltighet, apati, sömnlöshet, sedering, agitation, ångest, rastlöshet, svettning, yrsel, muntorrhet, ökade självmordstankar, gastrointestinala symtom (till exempel diarré, förstoppning, obehag i buken), yrsel, minnesproblem, nedsatt koncentration, hjärndimma, sömnstörningar (fragmenterad sömn, livliga drömmar eller mardrömmar), synstörningar, ökad blödningsrisk, mani eller hypomani, bland annat.
• Biverkningarna är ofta mer uttalade under den inledande fasen av behandlingen, när läkemedlet börjar verka och ansamlas i kroppen. När dessa tidiga symtom avtar tyder det på att kroppen har anpassat sig till närvaron av läkemedlet – vilket kan skapa förutsättningar för fysiologiskt beroende, abstinenssymtom och behov av gradvis nedtrappning vid utsättning.

6. Risker och biverkningar vid långtidsanvändning

• Okänt.

7. Abstinenssymtom och utsättning

• Antidepressiva medel – alla antidepressiva medel – kan vara svåra att sluta med.
• Abstinenssymtomen kan variera från lindrigt eller måttligt obehag till allvarligt plågsamma eller direkt invalidiserande. Symtomen kan vara svåra, långvariga och misstas ofta för återfall i depression.
• Om läkemedlet stoppas plötsligt eller trappas ned för snabbt kan symtomen kvarstå i veckor, månader eller till och med år.
• Många upplever att deras abstinenssymtom är värre än det ursprungliga tillståndet.
• Felaktig nedtrappning kan efterlikna en återgång till det ursprungliga tillståndet, vilket skapar ett falskt intryck av att medicinen fortfarande behövs eller att individen inte var redo att sluta – när nedtrappningen i själva verket helt enkelt kan ha varit för snabb för att kroppen ska kunna anpassa sig, vilket gör att den kommunicerar via abstinenssymtom.
• Utsättningssymtom inkluderar:
  Sömnlöshet, sömnstörningar, elektriska chockkänslor, influensaliknande symtom, huvudvärk, yrsel, illamående, irritabilitet, svettning, ostadig gång, obalans, trötthet, yrsel, parastesi, lätt yrsel, tinnitus, rusande/susande ljud i huvudet, anorexi, aptitstörning, aptitlöshet, letargi, frossa, kräkningar, ångest, rädsla, takykardi, synstörning, dimsyn, tremor, ataxi, mardrömmar, diarré, agitation, buksmärta/kramp, domningar, rastlöshet, nedstämdhet, emotionell labilitet, förvirring, dyspné, svaghet, trötthet, dåsighet, somnolens, myalgi, neuralgi, förändrad smakupplevelse, pruritus, myoklonus, muskelstelhet, ryckighet, skakningar, muskelvärk, domningar i ansiktet, rodnad, livliga drömmar, hypersomni, spänningskänsla, panik/plötslig panikångest, depression, självmordstankar, impulsivitet, aggression/aggressivt beteende, ilska/utbrott av ilska, gråtattacker, humörsvängningar, derealisering och depersonalisering, syn- och hörselhallucinationer, desorientering, nedsatt koncentration, minnesförlust, genital överkänslighet, för tidig utlösning, konvulsioner, artralgi, ömmande ögon, rastlöshet, stickningar, parkinsonism, oro, avskildhet, långsamt tänkande, delirium, katatoni, minskad vätskekonsumtion, smärta, infektion, illamående, synkope, hjärtklappning, hypertoni, strokeliknande symtom, bröstsmärta, postural hypotension, esofagit, vätskekänsla i buken, ökad tarmtömning, hyperestesi, känsla av värme och kyla, värmeutbrott, stickande känslor, krypande känslor i hårbotten, spasmer, kramper, koordinationsproblem, tonisk-kloniska anfall, sluddrigt tal, uppmärksamhetssvårigheter, hypomani, eufori, derealisation, dysfori.
• En säker utsättning efter långvarig användning kräver ofta en gradvis nedtrappning under månader eller år, beroende på individuell känslighet och användningstid, för att hjärnans receptorsystem långsamt ska kunna anpassa sig till frånvaron av läkemedlet.
• De flesta förskrivare är inte utbildade i säkra metoder för nedtrappning.
• De flesta förskrivare och vårdpersonal känner inte till hur man skiljer abstinenssymtom från återfall.
• Standardtabletter är inte utformade för nedtrappning. De flesta människor kommer att behöva minska dosen långt under den lägsta tillgängliga standardtabletten, vilket kräver att tabletterna delas, skärs, vägs, löses upp eller blandas för att uppnå tillräckligt små minskningar.

Sammanfattning

Om du väljer att börja med ett antidepressivt läkemedel förtjänar du att veta det:

• läkemedlet kanske hjälper eller kanske inte hjälper,
• om det hjälper betyder det sannolikt att läkemedlet har dämpat eller maskerat symtomen på ditt underliggande problem – som sannolikt fortfarande finns kvar,
• att sluta med läkemedlet kan vara svårt och kan kräva en årslång nedtrappning med stöd,
• långvarig användning kan minska din chans till fullständig återhämtning,
• abstinenssymtom kan efterlikna eller överstiga svårighetsgraden av det ursprungliga tillståndet,
• du har rätt att avstå från behandling och utforska alternativa tillvägagångssätt.

Tala med din förskrivande kliniker eller sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor eller vill diskutera dina behandlingsalternativ mer i detalj. Var medveten om att din förskrivare kanske inte är fullt informerad om säkerheten och effekten av de läkemedel de tillhandahåller, på grund av aktuella luckor mellan forskning och klinisk praxis. För att få mer omfattande information om detta läkemedel kan du läsa dyra, fackterrika och svårbegripliga forskningsartiklar i akademiska medicinska tidskrifter bakom betalväggar – eller vända dig till nätverk för lekmän, som ofta erbjuder djupare och mer uppdaterad kunskap om dessa läkemedel än många förskrivare.

Bekräftelse

Jag har läst eller blivit läst informationen ovan och har haft möjlighet att ställa frågor. Jag förstår de potentiella fördelarna, skadorna och alternativen som är förknippade med antidepressiv behandling, inklusive begränsningarna av långvarig användning och de potentiella utmaningarna med att sluta med läkemedlet. Jag förstår också att detta läkemedel godkändes baserat på kortsiktiga kliniska prövningar och att de långsiktiga effekterna fortfarande är till stor del okända.

Patientens underskrift: ____________________ Datum: __________
Klinikerns signatur: ___________________ Datum: __________

Av: Anders Sørensen

Originalartikeln
Sörensen, A. What Would True Informed Consent for Antidepressants Actually Look Like? (Crossing Zero, 30 juni 2025).