• DEBATT •
Klinikern Luuk L. Westerhof varnar för hur tvång inom psykiatrisk vård förvärrar trauman och försvårar känsloreglering. I denna text – ursprungligen publicerad i webbmagasinet Mad in Norway – uppmärksammar han både forskning och norska lagförändringar, och efterlyser ett skifte mot dialog, trygghet och respekt i behandlingsarbetet.
Tvång förvärrar trauman, hämmar känsloregleringen och skadar relationen mellan patient och terapeut. En värdig och hälsofrämjande hälso- och sjukvård måste bygga på en öppen dialog, medicinfria behandlingsalternativ och traumamedveten praxis.
Nya studier från Norge, Sverige och Danmark visar att tvång inom psykiatrisk vård ofta leder till återtraumatisering, ökad symtombelastning och försämrad social funktion. Istället för att stabilisera patienten ökar det otryggheten och stressen (Brænden et al., 2024; Eriksson et al., 2023). Forskning visar att hjärnan reagerar på tvång genom att aktivera stressresponssystemet, vilket hämmar prefrontala cortex och försämrar känsloregleringen (Bentsen et al., 2023; Teicher et al., 2016).
Porges polyvagala teori och Siegels relationella neurobiologi visar att läkning sker i trygga relationer, inte inom tvingande ramar som utlöser “kamp-flykt-frysning” eller socialt tillbakadragande. När patienten möts av empati och bekräftelse aktiveras hjärnans kapacitet för inlärning, integration och anknytning (Porges, 2011; Siegel, 2012).
Norska lagändringar och utmaningar för mänskliga rättigheter
Den norska mentalvårdslagen revideras 2025 och “beslutskompetens” (som också finns i svensk lag, red. anm.) introduceras i stället för samtyckeskompetens. Detta innebär att vårdpersonalen får större utrymme att definiera en patient som inkompetent, även om patienten uttrycker sina egna preferenser (Holmøy & Syse, 2025). Samtidigt legaliseras användningen av elektrokonvulsiv terapi (ECT) som tvångsåtgärd – ett allvarligt biologiskt ingrepp med oklara långsiktiga effekter (Møller et al., 2024).
Dessa förändringar strider mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), som förbjuder frihetsberövande på grund av psykosocial funktionsnedsättning. Istället rekommenderar CRPD stöd för beslutsfattande och respekt för patientens autonomi, även när icke traditionella val görs (FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 2019).
Vad fungerar bättre än tvång?
Modeller som öppna samtal (Seikkula et al., 2011), medicinfria behandlingsalternativ och traumamedveten praxis visar bättre resultat än traditionell tvångspsykiatri. Dessa bygger på dialog, frivillighet och erkännande av patientens upplevelser. De aktiverar neurobiologiska mekanismer för säkerhet och självreglering och stärker relationen mellan patient och terapeut (Larsen et al., 2022; Helse Bergen, 2023).
För att lyckas med sådana metoder krävs tid, relationell expertis och tvärvetenskapligt samarbete. Men resultaten visar på bättre livskvalitet, färre återfall och minskat behov av akut sjukhusvård (Boe et al., 2021).
Tvång inom psykiatrin skadar patienterna, undergräver rättssäkerheten och strider mot den moderna synen på psykisk hälsa. Neurobiologisk forskning, patientupplevelser och mänskliga rättigheter pekar alla i samma riktning: Läkning sker inte under tvång, utan i närvaro av trygghet, respekt och relationer. Norge måste vända denna trend och satsa på alternativ som bygger på tillit och tvärvetenskaplig insikt. Detta är inte bara ett professionellt ansvar – det är en etisk plikt.
Av: Luuk L. Westerhof
Luuk L. Westerhof är klinisk specialist i familjeterapi med en magisterexamen i hälsopromotion. Han är handledare för masterstudenter vid VID:s vetenskapliga högskola och har lång klinisk erfarenhet, särskilt inom trauma, parterapi och familjedynamik. Luuk driver SPONTEs familjekontor i Sandefjord och är aktiv i utbildning och handledning inom familjeterapi.
Denna artikel är tidigare publicerad i webbmagasinet Mad in Norway.
🔗 Läs originalartikeln i webbmagasinet Mad in Norway: Tvang i psykiatrien – hvorfor tvang aldri kan fremme heling (7 maj 2025)
Referenser
Bentsen, H., Tønnesen, J. A., & Lien, L. (2023). Neurofunctional consequences of psychiatric coercion: A pilot fMRI study. Frontiers in Psychiatry, 14, 1182123. https://doi.org/10.3389/fpsyt.2023.1182123
Boe, H. J., Holst, H., & Folmo, E. J. (2021). Basal eksponeringsterapi: En ny tilnærming ved behandling av alvorlige psykiske lidelser. Gyldendal Akademisk.
Brænden, M. T., Løkke, J. A., & Thoresen, A. (2024). Long-term psychological effects of coercive psychiatric practices: A Norwegian cohort study. BMC Psychiatry, 24(112), 1–13. https://doi.org/10.1186/s12888-024-06037-8
Eriksson, L., Berglund, H., & Öhman, A. (2023). Involuntary admission and long-term psychosocial functioning in early psychosis. European Psychiatry, 66(1), e32. https://doi.org/10.1192/j.eurpsy.2023.32
Helse Bergen. (2023). Evaluering av medikamentfritt behandlingstilbud ved Sandviken sykehus. Helse Vest.
Holmøy, K. M., & Syse, A. (2025). Beslutningskompetanse i psykisk helsevern: Juridiske og etiske implikasjoner av lovendringen 2025. Tidsskrift for Rettsvitenskap, 139(2), 123–145.
Larsen, A. M., Jensen, K., & Madsen, T. (2022). Evaluering av traumeinformerte praksiser i Region Midtjylland. Aarhus Universitet.
Møller, L., Ekelund, J., & Røed, A. (2024). Cognitive side effects of ECT: A longitudinal scoping review. Scandinavian Journal of Psychiatry, 78(1), 14–26. https://doi.org/10.1080/00365513.2024.1902034
Porges, S. W. (2011). The polyvagal theory: Neurophysiological foundations of emotions, attachment, communication, and self-regulation. W. W. Norton & Company.
Seikkula, J., Alakare, B., & Aaltonen, J. (2011). The comprehensive open-dialogue approach in Western Lapland: II. Long-term stability of acute psychosis outcomes. Psychosis, 3(3), 192–204. https://doi.org/10.1080/17522439.2011.595819
Siegel, D. J. (2012). The developing mind: How relationships and the brain interact to shape who we are (2nd ed.). Guilford Press.
Teicher, M. H., Samson, J. A., Anderson, C. M., & Ohashi, K. (2016). The effects of childhood maltreatment on brain structure, function and connectivity. Nature Reviews Neuroscience, 17(10), 652–666. https://doi.org/10.1038/nrn.2016.111
UN Committee on the Rights of Persons with Disabilities. (2019). Concluding observations on the initial report of Norway. https://tbinternet.ohchr.org/_layouts/15/treatybodyexternal/Download.aspx?symbolno=CRPD%2fC%2fNOR%2fCO%2f1
