Regeringens strategiplan DEL 9: Till slut – ett anspråkslöst förslag

Alain Topor är leg psykolog och professor emeritus vid Institution för psykosocial hälsa, Universitetet i Agder. I denna artikelserie delar han betraktelser gjorda i samband med att han tagit del av regeringens strategiplaner för psykisk hälsa och suicidprevention.

Jag har nu tillbringat flera dygn med regeringens strategiplan för ’psykisk hälsa och suicidprevention’. Läst den, tänkt på den, pratat om den, drömt om den. Levt med den. Grubblat mig fördärvad över vad som kunde menas med det jag läste. Och plötsligt stod allt i ett förklarande ljus. Lösningen på den ökande psykiska ohälsan i Sverige fanns där!

Om jag sammanfattar min läsning, så skall vården till människor med psykisk ohälsa och suicidrisk präglas av effektivitet och respekt. Den skall bygga på bästa tillgängliga kunskap uttryckt i Nationella riktlinjer. Den skall vara förebyggande. Den skall lämna stort utrymme för brukarinflytande (inklusive för anhöriga och vänner). Och kanske först och främst skall den vara tillgänglig och jämlik. Dessutom skall den inte kosta mer.

Så bra. Så viktigt. En vision! Och just därför så svårt att tänka sig hur det skulle kunna gå ihop.

Men så hände det. Jag fick en insikt. Jag hade fastnat i något gammaldags intellektuellt moras där man ska analysera och problematisera och ta in olika perspektiv… Då blir allt komplicerat.

Men vi lever i en tid av oväntade och djärva lösningar på komplexa problem. Kan Trump, så kan vi med. Och så föll allt på plats.

I strategiplanen nämns datoriseringen och AI bland mycket annat, lite i förbifarten, under rubriken ’Innovation behövs för att använda personalresurser mer effektivt’. Och här har vi den verkliga innovationen som ska ha som fokus att:

– påskynda, stärka och stödja den digitala omställningen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten för att

1. 1. tillhandahålla digitala sätt att förmedla kvalitetssäkrade vård- och stödinsatser på, oavsett var i landet patienten eller brukaren befinner sig
   2. effektivisera personalens arbetsuppgifter
   3. säkerställa goda kontaktvägar och ett likvärdigt vårdutbud även till personer som inte kan ta del av anpassad digital vård.

Här finns alltså lösningen på alla problem som jag har tagit upp i denna artikelserie av orättvisa betraktelser. Här finns jämlik vård, brukarinflytande, bästa tillgängliga kunskapen, preventiva insatser… Allt.

Datorer kan samordnas med ett och samma program för hela landet. Därmed lägger vi grunden för jämlik vård, oberoende av olika professionellas tyckande och inriktning.

Datorer är tillgängliga dygnet runt och kan nås varifrån som helst. De kan prata olika språk inklusive samiska (Samerna har nämligen ett eget avsnitt i regeringens skrifter). Inga köer och inga väntetider.

En vårdprocess kan börja omedelbart, när som helst, var som helst, när personen behöver det.

Första steget blir att den blivande patienten och hans anhöriga och vänner fyller i var sitt frågeformulär med några personliga data och vilka symptom hen har. Alla fyller efter eget tyckande vilket kan ses som ett uttryck för verkligt brukarinflytande. De olika frågeformulären skickas in, bearbetas och den blivande patient kan omedelbart få en (eller flera) diagnos(er) och bli patient.

Diagnosen bygger på objektiva och enhetliga bedömningar av de data som patienten och hens nätverk valt att lägga in i programmet.

Diagnosen åtföljs automatiskt och omedelbart av en behandlingsplan enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer vilka löpande sammanfattar den bästa tillgängliga kunskapen.

En läkemedelsordination kan skickas direkt hem till patienten eller till närmaste apotek. Samtidigt sänds en eller flera anpassade övningsprogram, så att patienten själv kan träna upp sina olika kognitiva funktioner. Hen får även ett antal individuella och avpassade goda råd, författade av Folkhälsoinstitutet utifrån bästa tillgängliga kunskapen (Umgås med en vän i veckan. Sov på natten! Var positiv! Prata med din granne minst en gång i månaden…).

Då det visat sig att många med psykiska problem även har ekonomiska sådana, så kommer de att regelbundet få budgetrådgivning, adressen till närmaste Stadsmissionens matutdelnings verksamhet samt recept på näringsrik gröt.

Behandling kompletteras med lite mänsklig kontakt (evidensbaserad) då patienten kan koppla upp sig för ett samtal med sin AI professionella. Här kan patienten få välja mellan olika professioner på den hen talar med och även inriktning som hen vill ha på den professionella (Kognitiv. Psykodynamisk. Vanlig medmänsklig…). Antalet samtal behöver inte begränsas vare sig i tid eller längd. Forskningen pekar på att en fungerande relation ökar patienternas följsamhet till behandlingen. Här stärks återhämtningsinriktningen.

Uppföljning är viktig. Därför skall patienten dels skatta sitt mående varje dag innan hen går och lägger sig (Sova!) och efter varje träff med sin vän och med sin AI professionell. Dessutom bör hen löpande redovisa att hen genomfört de olika kognitiva övningarna som hen blivit föreskriven. Kanske någon lättare el-stöt kan tillkomma om hen inte följt sin återhämtningsplan.

Självklart skall även anhöriga och vänner genomföra regelbundna datoriserade skattningar av patientens och sitt eget mående. Att vara anhörig eller vän till en person med psykisk ohälsa utgör i sig en risk för den psykiska hälsan. Skattningarna bli på det sättet ett led i ett preventivt arbete.

Skattningarna ska sedan ligga till grund för personcentrerade anpassningar av läkemedelförskrivningen och av de goda råden (Nu ska du träffa två (2) vänner per vecka…). De ska även ligga till grund för ny kunskap där insatserna kopplas till skattningarna på hur patienten och hans sociala nätverk mår. Den bästa tillgängliga kunskapen blir på så sätt löpande ännu bättre. Och den ännu bättre kunskapen kan omedelbart implementeras i datorprogrammen, utan att behöva möta det vanliga motståndet från vård- och socialtjänstpersonalen som är fasta i sina rutiner och ideologier från det förgångna.

AI kommer att producera sammanfattningar på situationen för respektive patient en gång i veckan som kan sändas till socialtjänstens, primärvårdens, Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens datorer, så att de kan utarbeta ständigt aktuella samordnade individuella planer för alla i real tid och med patienten/klienten i centrum.

Här blir det viktigt att inte glömma inriktningen på att förebygga uppkomsten av psykisk ohälsa på befolkningsnivån. Efter en provperiod för det nationella datoriserade vårdprogrammet, så torde det vara möjligt att se till att samtliga personer i Sverige mellan 5 och 95 år kopplas till ett liknande system.  Alla skulle då löpande utvärdera sin psykiska hälsa, redovisa för olika symptom på ohälsa som de uppvisade och för sin alkohol- och narkotikakonsumtion.

På detta sätt skulle de som överskred ett visst gränsvärde automatiskt och utan dröjsmål kontaktas av en AI assistent med förslag på individanpassade livsstilsförbättringar. Här skulle den potentielle patienten kunna utöva ett visst inflytande och välja AI assistentens förnamn, kön, profession och språk. För anhöriga och vänner skulle det vara möjligt att kontakta AI assistenten och anmäla avvikelser i måendet hos den potentiella patienten (eller hos vem som helst).

Vårdpersonalen, ja… Vad skall man då göra med dem? … Trump gav sina statligt anställda åtta månaders lön för att inte göra någonting, om de sa upp sig och accepterade att inte söka något nytt jobb inom offentlig verksamhet. De andra skulle sägas upp utan åtta månaders lön. Verklig valfrihet. Varför inte?

Själv… står jag gärna till tjänst som konsult för den nya sköna värld som skymtar. Jämlik, tillgänglig och preventiv och efter bästa tillgängliga kunskap.

Några skulle kunna få för sig att ovanstående är en löjlig dystopi. Men vi lever i en tid då det ska bli möjligt, enligt Boverkets nya regler, att bygga lägenheter med mycket lågt till taket, utan fönster och kök. Vi lever i en tid där antalet barnfamiljer som vräks från sina bostäder ökar… ’Dystopi’ är bara ett annat namn för ’snart’.

Ingen fortsättning följer.

av: Alain Topor, leg psykolog och professor emeritus vid Institution för psykosocial hälsa vid Universitetet i Agder.

Alla artiklar i serien

🗣️ Skriv en debattartikel

Har du tankar om hur vi kan förändra systemet?
Vill du lyfta ett perspektiv som saknas i det offentliga samtalet?

👉 Mejla oss på [email protected]