I några korta texter återkommer Alain Topor med betraktelser han gjort i samband med ett försök att läsa regeringens strategiplaner för den psykiska hälsan och suicidprevention.
Alain Topor är leg psykolog och professor emeritus vid Institution för psykosocial hälsa vid Universitetet i Agder.
På senare tid har regeringen kommit ut med två strategiska skrifter som handlar om ’psykisk hälsa och suicidprevention’. Viktiga skrifter för vår framtid. Den ena sträcker sig över åren 2025-2026. Den andra över åren 2025-2034.
Personalutveckling
Personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten verkar ha hur mycket tid som helst och ytterst bristfälliga kunskaper. Därför är det dags att de kavlar upp ärmarna och börjar arbeta. Effektivt och gärna förebyggande innan folk har hunnit börja må dåligt och bli patienter.
Och till det skall personalen inom socialtjänsten och psykiatrin både få ta emot insatser och erbjuda insatser.
De ska gå på kurser för att ’stärka sin kompetens’ och lära sig om hur ett ’förebyggande arbete’ går till. De ska sedan ’utveckla stödet till anhöriga’, ’samla, utveckla och sprida grundläggande kunskap’ till alla, de ska erbjuda ’konsultationsstöd’ till bland annat primärvården. De skall ’registrera mera’ för att möjliggöra ’utvärderingar’ som skall ’effektivisera’ deras arbete och sist, men absolut inte minst, så skall de förändra sitt arbetssätt för att ’öka brukarnas, de anhörigas och andra närståendes inflytande’, samtidigt som de ska utveckla ’ett välfungerande samarbete’ med olika partner inom kommunen, regionen, och med statliga aktörer och även med civilsamhället i form av ’trossamfund’ och ’brukarrörelsen’.
Brukarinflytande
Under tiden, tror jag mig förstå, så skall de fortsätta att möta människor som har psykiska problem och tillämpa allt de lärt sig och försöka hjälpa dem. Och när de gör det ska de följa Socialstyrelsens nationella riktlinjer där det bestämts vad personer med olika diagnoser skall erbjudas för effektiv vård. Och vad de behöver (även om de inte alltid själva förstår det). Bästa tillgängliga kunskap. Men de ska även utöva ’brukarinflytande’.
Jag blir rörd när jag läser stycket om brukarinflytande. Här känns det som att en människa, inte någon AI, skrivit.
Det behövs ett ökat fokus på att stärka patient- och brukarinflytandet i vården och omsorgen. Dialog med och feedback från patienter, brukare och anhöriga eller andra närstående skapar bättre förutsättningar för verksamheter att planera och genomföra insatser som utgår från patientens eller brukarens faktiska behov. Detta gäller såväl insatser till enskilda patienter eller brukare som kvalitets- och patientsäkerhetsarbete på verksamhets- eller systemnivå. Att patienter och brukare medverkar i planering och genomförande samt har inflytande över beslut och insatser som rör det egna livet ökar också deras självförtroende, förändrar självbilden och kan även leda till att professionella får en annan syn på patienterna och brukarna. Det kan också vara viktiga faktorer för möjligheten att återhämta sig från psykisk ohälsa. För att uppnå delmålet om vård och omsorg som möter patienters och brukares behov behöver hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens personal ha ett personcentrerat och individanpassat förhållningssätt, integrera patienternas och brukarnas erfarenheter och förväntningar i vård- och omsorgsarbetet och se dessa som en betydelsefull tillgång i kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet (mina fetmarkeringar).
Och så tänker jag fel igen.
Jag tänker; hur många gånger har inte dessa ord redan staplats på varandra i nationella, regionala och lokala dokument under de senaste 10–20 åren? Varför upprepa det som alla redan är överens om? På vilket sätt det redan existerande fokuset på brukarinflytandet inte räcker till? Finns det något motstånd?
Hur kommer det sig att vår regerings stolta vision för åren 2024–2033 omvandlas till:
Fokus för arbetet bör vara att:
– planera, utforma och genomföra vård- och stödinsatser i samråd med patienter och brukare och eventuellt deras anhöriga eller andra närstående
(…)
– skapa goda förutsättningar för patienter, brukare, anhöriga och andra närstående att vara delaktiga i vården och omsorgen (…)
Vad ska hända för att detta nu, efter 10–20 år, ska bli verklighet? Om detta total tystnad.
Jag tänker; vad händer om brukaren (och hens anhöriga och vänner) tycker att hen ska få en annan behandling än det som Socialstyrelsen bestämt och som de professionella skall administrera? Nu när de professionella uppmanats att ” ha ett personcentrerat och individanpassat förhållningssätt, integrera patienternas och brukarnas erfarenheter och förväntningar i vård- och omsorgsarbetet…”
Tänk om hen inte vill ha någon ’antidepp’-medicin? Inte någon centralstimulerande. Eller tänk om hen vill ha de en gång så populära Bensodiazepinerna som ofta ordinerades för behandling av ångest och sömnlöshet? Tänk om hen vill ha psykodynamisk psykoterapi? Båda var insatser som länge erbjöds utifrån den bästa tillgängliga kunskapen. Idag är det betydligt mer tveksam om de är tillgängliga, även om brukaren vill.
Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle kunna hända om brukaren vill ha mer boendestöd, en aktivitetslokal att gå till eller hjälp av ett Personligt ombud…
Socialstyrelsens bästa tillgängliga kunskap och brukarinflytande. Du får välja vad du vill; bara du väljer det som jag erbjuder dig. Valfrihetens revolution. Individanpassad.
Fortsättning följer.
Alain Topor
Leg psykolog och professor emeritus vid Institution för psykosocial hälsa vid Universitetet i Agder.
Regeringskansliet (2024). Psykisk hälsa och suicidprevention – Regeringens handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention för perioden 2025–2026. Socialdepartementet. https://www.regeringen.se/contentassets/675bab51092e49af8492a5efc7dc52f3/handlingsplan-psykisk-halsa-och-suicidprevention_tillg.pdf.
Regeringens skrivelse (2024). Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Skr. 2024/2025:77. https://www.regeringen.se/contentassets/c162a46e26e4484fa2fddf3e10ff9f01/skr.-2024-25-77.pdf.
Alla artiklar i denna artikelserie
- Regeringens strategiplan DEL 8: Brukarinflytande – en illusion i samhällets maskineri
- Regeringens strategiplan DEL 7: Tro inte på allt du tänker – goda råd mot psykisk ohälsa
- Regeringens strategiplan DEL 6: Kunskapens tomma skal – när vetenskap blir till manualer
- Regeringens strategiplan DEL 5: Arbetsmiljö – mycket snack, men vad blir det för verkstad?
- Regeringens strategiplan DEL 4: Vad hände med socialtjänsten?
- Regeringens strategiplan DEL 3: Vision eller hallucination?
- Regeringens strategiplan DEL 2: En närmast total förvirring, 2025-02-26
- Regeringens strategiplan DEL 1: Regeringens strategiplan DEL 1: Från vackra ord till handlingar som förskräcker
