• FORSKNING •
Unga vuxna mellan 18 och 24 år löpte högre risk att dö inom fem år om de fick höga doser av antipsykotiska läkemedel.
En nyligen publicerad studie av över 2 miljoner ungdomar som var inskrivna i Medicaid-systemet (ett amerikanskt sjukvårdsprogram, red.anm.) visade att behandling med antipsykotiska läkemedel var kopplad till en ökad risk för dödsfall, särskilt vid högre doser hos äldre ungdomar.
Enligt forskarna ges antipsykotiska läkemedel allt oftare till ungdomar för diagnoser som ADHD och depression, än för psykos. Detta sker trots att läkemedlen inte är godkända för dessa indikationer. Dessutom är läkemedlen kända för att ha skadliga effekter, samtidigt det finns alternativa behandlingar.
“De vanligaste diagnoserna som kopplades till förskrivning av antipsykotiska läkemedel för unga var ADHD, beteendestörningar och depression, trots att antipsykotiska läkemedel ofta är ett off-label eller sekundärt behandlingsalternativ och andra väldefinierade terapeutiska interventioner har färre biverkningar”, skriver forskarna.
Genomförandet av studien
Studien leddes av Wayne A. Ray vid Vanderbilt University School of Medicine och publicerades i JAMA Psychiatry.
I studien ingick Medicaid-data om 2 067 507 patienter i åldern 5-24 år som först började ta ett psykiatriskt läkemedel mellan 2004 och 2013. Patienterna följdes under fem år, fram till 2013, tills de slutade ta antipsykotika under minst ett år eller tills de fyllde 25 år. De som hade psykoser uteslöts från studien, så den omfattade endast dem som ordinerats “antipsykotiska” läkemedel för en annan indikation. De som hade allvarliga medicinska sjukdomar uteslöts också från studien för att säkerställa att dödsfallen var mer sannolika att bero på läkemedlens biverkningar snarare än på den medicinska sjukdomen.
I interventionsgruppen ingick endast andra generationens antipsykotiska läkemedel, vilket uteslöt alla patienter som tog äldre typer av antipsykotiska läkemedel. Jämförelsegruppen (kontrollgruppen) bestod av ungdomar som exponerats för andra typer av psykiatriska läkemedel, inklusive antidepressiva, litium och alfa-adrenerga agonister (blodtrycksmediciner).
Efter justering för potentiella förväxlingsfaktorer hade de som fick låga doser (mindre än 100 mg klorpromazin-ekvivalenter*) ingen ökad risk för död. De som fick högre doser hade dock en ökad risk för dödsfall (riskkvot [HR] 1,37). Vid uppdelning efter ålder hade barn (5-17 år) ingen ökad risk för dödsfall, oavsett dos, medan unga vuxna (18-24 år) upplevde en ökad risk (HR 1,68) vid höga doser.
* Klorpromazin-ekvivalenter är en term som används inom medicin för att jämföra styrkan eller effekten av olika antipsykotiska läkemedel. Klorpromazin är ett av de äldre och mest kända antipsykotiska läkemedlen, och termen “klorpromazin-ekvivalenter” används för att uttrycka dosen av andra antipsykotiska läkemedel i relation till klorpromazin. Termen klorpromazin-ekvivalenter ett alltså sätt att standardisera och förenkla jämförelsen mellan olika läkemedel inom gruppen antipsykotiska läkemedel, för att bättre förstå deras relativa styrka och effekt.
Ökad risk för dödsfall för unga vuxna
Forskarna fann att de som fick låga doser av läkemedlen inte löpte större risk att dö inom fem år. De som fick högre doser hade dock en ökad risk för dödsfall inom fem år. I undergruppsanalyser fann forskarna att detta berodde på en ökad risk för dödsfall för unga vuxna (18-24) på högre doser.
Totalt förskrevs 5 415 054 antipsykotiska läkemedel med högsta dosen på 100 mg och 2 813 796 med högre doser.
Höga doser av antipsykotika var särskilt förknippade med en ökad risk för dödsfall till följd av överdosering (HR 1,57; främst opioider) samt en ökad risk för dödsfall till följd av olyckshändelser (HR 1,57).
Forskarna noterar att alla antipsykotiska läkemedel orsakar sedering (har en ”förslöande” effekt, red.anm.). Detta ökar risken för dödsfall genom olyckshändelser. Läkemedlen kombineras också dåligt med opioider, vilket leder till farliga nivåer av andnings-, hjärt- och sederingseffekter. Dessa effekter kan i sin tur orsaka dödsfall genom överdosering.
Forskarna tog hänsyn till en rad olika förväxlingsfaktorer, bland annat demografiska faktorer som etnicitet, kulturell bakgrund, boende på landsbygden eller i städer, samsjukliga diagnoser och andra förskrivna läkemedel.
Trots att man inte fann någon ökad risk för dödsfall hos små barn, inte ens hos dem som tog en högre dos antipsykotika, är det viktigt att vara medveten om studiens begränsningar. Till exempel följdes patienterna endast i fem år, men en ökad dödsrisk för i övrigt friska barn kanske inte visar sig förrän de blir äldre. Risken kan också vara kumulativ, så de som tar läkemedlen under en längre period än fem år kan ha en förhöjd risk.
Uteslutningskriterier och begränsningar
I studien ingick inte heller personer som led av psykos. Dessa personer skulle kunna vara mer benägna att få högre doser av läkemedlen. Inte heller personer som hade andra medicinska problem ingick. Dessa problem skulle kunna förvärras av läkemedel med skadliga metaboliska och neurologiska biverkningar, vilket i sin tur skulle kunna leda till en ökad risk för dödsfall.
En annan begränsning med studien är att jämförelsegrupperna bestod av ungdomar som också tog psykiatriska läkemedel (från andra klasser), som alla har sina egna ökade dödsrisker. Därför är det oklart om dessa läkemedel, jämfört med de som inte tar psykiatriska läkemedel, kan öka risken för dödsfall ytterligare.
Det är värt att notera att en “låg dos” av antipsykotiska läkemedel är allt under 400 mg, så en dos på 100 mg kan betraktas som en extremt låg dos. En medeldos är mellan 400 och 800 mg per dag, medan allt högre än 800 mg per dag anses vara en “hög dos”.
Till exempel är 100 mg klorpromazin-ekvivalenten för preparatet aripiprazol (Abilify), ett vanligt förskrivet andra generationens antipsykotikum, 7,5 mg/dag. Pediatriska riktlinjer föreslår att man använder minst 10 mg/dag för underhållsbehandling av psykos och noterar att den “effektiva dosen” ligger mellan 10 och 30 mg/dag. Således kan en 100 mg klorpromazin-ekvivalent betraktas som en extremt låg dos till den grad att den är “ineffektiv”, och den “effektiva dosen” är upp till fyra gånger högre än en 100 mg klorpromazin-ekvivalent.
Studien jämför alltså i huvudsak den ökade dödligheten mellan dem som stod på en extremt låg, “ineffektiv” dos och dem som stod på den vanliga dosen, och kallar den vanliga dosen för en “hög” dos.
Sämre utfall vid användning av antipsykotika
Forskare har hävdat att antipsykotiska läkemedel leder till sämre resultat över tid och medför en mängd skadliga effekter, och många användare rapporterar att de endast har negativa erfarenheter av läkemedlen. Forskare har klagat på att dessa läkemedel används på barn utan informerat samtycke.
De som slutar ta läkemedlen har mer än sex gånger så stor chans att återhämta sig från psykosen än de som fortsätter att ta dem. Tyvärr kan det vara svårt att sluta ta läkemedlen utan abstinensbesvär. Studier har dock visat att långsam nedtrappning och delat beslutsfattande kan hjälpa en patient att på ett säkert sätt sluta med läkemedlen – utan ökad risk för återfall.
Användning av antipsykotiska läkemedel i Sverige
I Sverige har Socialstyrelsen påpekat att långvarig behandling med antipsykotiska läkemedel är vanlig bland barn och ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar, såsom utvecklingsstörning och autism, även när ingen psykiatrisk diagnos föreligger. Detta är oroande, eftersom sådan behandling kan medföra risker som neurologiska och metabola biverkningar.
Mad in America, 2024-06-24. Av: Peter Simons. Svensk översättning: Lasse Mattila.
****
Ray, W. A., Fuchs, D. C., Olfson, M., Patrick, S. W., Stein, C. M., Murray, K. T., . . . & Cooper, W. O. (2024). Antipsychotic medications and mortality in children and young adults. JAMA Psychiatry, 81(3), 260-269. doi:10.1001/jamapsychiatry.2023.4573 (Länk)
