• FORSKNING •
En ny metaanalys i The Lancet Psychiatry visar att psykoterapi ger klienter långt mer än symtomlindring. Självförståelse, relationer och känslan av egenmakt lyfts fram som centrala resultat – något som traditionella mätverktyg ofta missar.
En ny studie visar att klienter värdesätter utveckling, självförståelse och gemenskap mer än diagnostisk lättnad.
En ny metaanalys publicerad i The Lancet Psychiatry ger övertygande bevis för att det som klienter värdesätter mest i psykoterapi ofta inte mäts med traditionella resultatverktyg.
Studien, som leddes av Michaela Ladmanová från Masarykuniversitetet, analyserade data från 177 kvalitativa studier som spänner över åtta decennier och 24 länder. Resultaten visar att klienter rapporterar en rad meningsfulla fördelar med terapin som sträcker sig långt bortom en minskning av psykiska symtom.
Forskarna bestod av en grupp individer från universitet över hela Europa, ledda av Michaela Ladmanová från Masarykuniversitetet i Tjeckien.
”Metaanalysen visade att klienterna värdesätter resultatdimensioner som går utöver symptomminskning, såsom djupare självförståelse, ökad självbestämmanderätt och större socialt engagemang”, skriver författarna.
”Genom att undersöka psykoterapiresultat för olika diagnoser och terapeutiska metoder belyser vi begränsningarna i traditionella resultatmått och visar på behovet av mer omfattande, klientcentrerade bedömningsverktyg och värdet av att införliva kvalitativa metoder för att förstå förändringsdimensioner.”
Behov av bredare kvalitativa verktyg
Alla åtta forskare som deltagit i studien har själva varit psykoterapiklienter. Deras tillvägagångssätt syftade till att bättre fånga de nyanserade, levda erfarenheterna hos personer i terapi – något som ofta går förlorat i standardiserade kliniska mätningar.
Författarna hävdar att symptomfokuserade bedömningar inte återspeglar komplexiteten i vad klienterna hoppas uppnå och faktiskt upplever i terapin. Dessa resultat kräver, enligt dem, bredare, kvalitativa verktyg som kan ta hänsyn till personlig utveckling, emotionell bearbetning och förändringar i hur människor förhåller sig till sig själva och andra.
Mening, relationer, handlingskraft och personliga berättelser
I stället för att behandla psykisk ohälsa som ett problem som ska lösas genom mätbar symptomreduktion, lyfter resultaten fram vikten av mening, relationer, handlingskraft och berättelser i läkningsprocessen. Det pekar på en bredare syn på det psykologiska livet, där terapi ses som ett utrymme där människor söker sammanhang, värdighet och förändring inom ramen för sina levda verkligheter. På så sätt uppmanar forskningen oss att ompröva vad som utgör bevis, vad som räknas som förändring och vems erfarenheter som anses legitima när man definierar målen för vården.
Bristen på allmän enighet om önskade resultat har länge varit en kritik mot psykoterapi, eftersom olika metoder prioriterar olika resultat. Därför har forskare rekommenderat att klienterna aktivt deltar i att definiera sina slutmål. Den nuvarande litteraturen fokuserar främst på att minska symtomen som en indikator på ”återhämtning”, vilket inte på ett adekvat sätt fångar komplexiteten i psykisk hälsa och ignorerar psykosociala och miljömässiga faktorer som spelar en roll för välbefinnandet.
Dessutom är resultatmätningarna främst kvantitativa, vilket inte möjliggör fördjupning, kan förvrängas baserat på klienternas uppfattning om vad som efterfrågas och inte fångar upp hela bredden av klienternas livserfarenheter eller vad som kan vara viktigt för dem när det gäller psykoterapi.
Kvalitativa metoder nödvändiga för djupare förståelse
Därför är kvalitativa metoder för att förstå klienternas upplevda fördelar med terapin nödvändiga för att få en tydligare förståelse för vad de tycker är hjälpsamt. Även om det tidigare har gjorts en kvalitativ metaanalys av psykoterapiresultat, fokuserade den enbart på humanistisk behandling. Den aktuella studien är den första kända omfattande kvalitativa metaanalysen som undersöker klienternas rapporter om terapiresultat över olika diagnoser och terapeutiska metoder.
Om studien och dess resultat
Hundrasjuttiosju studier ingick i metaanalysen, med publiceringsdatum från 1948 till 2024. Studierna omfattade 2 908 klienter från 24 länder, i åldrarna 18 till 95 år. Antalet sessioner varierade från 1 till 146. Diagnoser och problem som presenterades varierade också mellan studierna, med de mest framträdande problemen depression (32 %), ångest (25 %) och trauma (15 %). De flesta studier fokuserade på kognitiv beteendeterapi (32 %), medan integrativa (23 %), psykoanalytiska/psykodynamiska (13 %) och humanistiska/erfarenhetsbaserade (11 %) metoder också var representerade.
Genom sin analys av data identifierade forskarna 60 metakategorier, som totalt omfattade tio allmänna områden i klienternas liv.
Det första området stöddes av 88 % av studierna och omfattade resultat relaterade till självmedvetenhet, självförståelse och adaptiv kognitiv bearbetning. Klienterna beskrev att de fått en bättre förståelse för sig själva och sina mentala processer, samtidigt som de antog en mer optimistisk inställning till sig själva och sina liv.
87 % av studierna identifierade resultat relaterade till hur klienterna kände om sig själva, vilket omfattade områden som ökad självacceptans, självkänsla, självförtroende, ökad känsla av handlingskraft och egenmakt samt personlig utveckling.
Resultat relaterade till relationell och social funktion rapporterades i 79 % av studierna, vilket omfattade förändringar i hur klienterna närmade sig sina relationer, såsom att utveckla empati, förbättra kommunikationsförmågan, öka relationstillfredsställelsen och få en större känsla av samhörighet med andra.
I 72 % av studierna diskuterades resultat relaterade till att bygga upp personliga resurser, inklusive att lära sig nya copingstrategier och förbättra strategier för egenvård. En klient beskriver sin upplevelse:
”Jag tillåter mig själv att någon gång under dagen ta upp en bok och sätta mig ner för att läsa eller gå till byn. Jag köper blommor och sätter dem i en vas. Förut tillät jag mig inte att köpa blommor även om jag längtade efter dem.”
Förbättringar i emotionell funktion identifierades i 71 % av studierna, inklusive förbättrad emotionell förståelse, ökad förmåga att reglera känslor och större emotionell acceptans.
Förändringar i beteendemässig funktion konstaterades i 64 % av studierna. Klienterna diskuterade att eliminera beteenden som orsakade lidande, utveckla mer anpassningsbara beteenden och förbättra sin dagliga funktion.
Förändringar i symtom och problem observerades i 63 % av de analyserade studierna. Klienterna berättade om minskningar av både psykiska och somatiska symtom, såsom ångest, depression, smärta, sömnlöshet och trötthet. Forskarna lyfter dock fram en viktig punkt när det gäller det språk som klienterna använde inom detta område:
”Att använda psykopatologiskt språk innebar inte nödvändigtvis att klienterna hänvisade till störningar som definieras i diagnostiska manualer. Snarare återspeglade dessa uttryck personliga, vardagliga beskrivningar av klienternas upplevelser.”
Resultat relaterade till välbefinnande identifierades i 62 % av studierna, inklusive klienter som rapporterade känslor av lycka, lugn, tacksamhet och en större känsla av vitalitet i livet.
I 45 % av studierna beskrevs en allmän känsla av att omfamna livet, som kännetecknades av att man antog mer medvetna sätt att leva, upplevde ett minskat behov av att kontrollera yttre omständigheter och en övergripande större känsla av acceptans.
Det sista området stöddes av 16 % av studierna och omfattade resultat som inte kunde kopplas direkt till psykoterapi, såsom förändringar i arbets- eller familjeförhållanden.
Mer än bara symtomlindring
Forskarnas resultat betonar vikten av att införliva kvalitativa dimensioner i psykoterapins resultatmått och forskning, utöver symptomlindring. Det är tydligt att det klienterna får ut av psykoterapi är mer än bara lindring av symptom och är mer komplext än vad som kan fångas i ett kvantitativt mått.
De identifierar flera begränsningar i studien, bland annat att även om ett antal diagnoser och problem inkluderades, representerades vissa endast av ett fåtal studier.
Etnicitet rapporterades inte heller systematiskt i studierna, vilket gjorde det omöjligt för forskarna att inkludera dessa variabler. Det saknades också information i de ursprungliga studierna om författarnas teoretiska inriktning, den exakta formuleringen av intervjufrågorna/enkätfrågorna och strukturen för datainsamlingen.
När det gäller den aktuella metaanalysen i sig finns det begränsningar som brister i dataanalysen, begränsningen till engelskspråkiga publikationer och studier som enbart fokuserar på psykoterapi, samt ett fokus på förändringar/resultat som inträffat, snarare än potentiella önskade resultat som inte inträffat.
Forskarna drar följande slutsats:
”Genom att tillföra ett rikt och nyanserat perspektiv på klientidentifierade psykoterapiresultat utmanar denna studie det konventionella fokuset på symtom som primära resultat. Som återspeglas i mångfalden av metakategorierna rapporterar klienterna många resultat som går utöver vad som vanligtvis bedöms med vanliga resultatmått. Denna studie belyser begränsningarna i traditionella resultatmått och understryker behovet av mer omfattande, klientcentrerade bedömningsverktyg.”
Tidigare forskning
Resultaten från den aktuella studien stämmer överens med nyare forskning som har visat att klienter vill ha mer än bara symptomlindring och beskriver ”bra terapi” som något som inkluderar faktorer som ökad egenmakt och förbättrade relationer. En annan studie belyser ytterligare vikten av att lyssna direkt på klienterna och visar att kliniker och patienter ofta är oense om resultaten av psykisk hälsa.
Andra studier har fokuserat mer specifikt på vem psykoterapi är effektiv för – och vem den inte är effektiv för. En studie fann att personer som tar antidepressiva läkemedel och personer som lever i fattigdom inte har lika stor nytta av psykoterapi som andra grupper, vilket pekar på behovet av att ta itu med större samhällsfrågor som ekonomisk ojämlikhet, snarare än att betona individuell terapi som lösningen.
Andra har ifrågasatt legitimiteten i psykoterapiresultatforskningen i allmänhet. En studie fann att randomiserade studier av psykoterapi tenderar att ”vrida” sina resultat för att få behandlingen att verka mer hjälpsam än den faktiskt var.
Både den aktuella studien och den befintliga litteraturen betonar att det är avgörande att lyssna direkt på klienterna, med deras egna ord, för att öka vår förståelse för de faktorer som bidrar till effektiv psykoterapi.
Originalartikeln:
Bobak, A. What Clients Say They Get From Therapy—And It’s Not Just Fewer Symptoms. (Mad in America, 2025-07-23)
Studien:
Ladmanová, M., Řiháček, T., Timulak, L., Jonášová, K., Kubantová, B., Mikoška, P., Polakovská, L., Elliott, (2025). Client-identified outcomes of individual psychotherapy: a qualitative meta-analysis. Lancet Psychiatry, 12, 18-31. https://doi.org/10.1016/S2215-0366(24)00356-0 (Länk)
