• DEBATT •
Debattören Luuk L. Westerhof riktar skarp kritik mot den medicinska synen på psykiskt lidande. I denna text, ursprungligen publicerad i webbmagasinet Mad in Norway, argumenterar han för att psykiska symtom ofta är reaktioner på svåra livserfarenheter – inte sjukdomar som ska dämpas med piller – och efterlyser ett nytt språk för läkning baserat på medkänsla, trygghet och närvaro.
Vi behöver ett språk som omfattar psykisk smärta utan att stigmatisera den. Vi kallar det sjukdom, men kanske är det i själva verket djupa anpassningar till svåra omständigheter.
Ångest. Depression. Sömnlöshet. Koncentrationssvårigheter. Det som ofta kallas psykisk störning behandlas till stor del som ett biokemiskt fel. Receptblocket dras fram långt innan någon frågar: Vad har hänt med dig?
Tänk om symtomen inte är tecken på en kemisk obalans – utan på gamla sår som aldrig fick läka? Tänk om vi slutade leta efter “fel” i hjärnan och började lyssna på den historia som kroppen försöker berätta?
Symtom som ett språk för smärta
Yrkesversamma som Gabor Maté, Peter Levine och Bessel van der Kolk har i åratal varnat för en ensidig medicinsk förståelse av psykisk ohälsa. Istället betonar de en kroppslig och relationell förståelse: Att trauman lagras i nervsystemet och att våra symtom – ångest, oro, dissociation – ofta är kroppens rop på hjälp.
Van der Kolk skriver i boken The Body Keeps the Score (sv. Kroppen håller räkningen, red. anm.) att trauman sätter sig i musklerna och nervsystemet, inte bara i sinnet. Peter Levine kallar detta för “fastlåst energi”. När människor inte fullföljer en naturlig kamp-, flykt- eller frysreaktion stannar den kvar som inre oro, smärta eller domningar – i åratal.
Piller dämpar – men botar inte
Samtidigt har det biomedicinska paradigmet haft ett starkt inflytande på den psykiatriska praktiken i årtionden. Psykologiska utmaningar – som kanske snarare bör förstås som relations- och erfarenhetsbaserade problem – reduceras ofta till kemiska obalanser i hjärnan. Detta gör läkemedelsbehandling till den mest uppenbara lösningen. Antidepressiva medel, ångestdämpande medel och sömnmedel skrivs ut i stor skala – även till barn och ungdomar.
När barn lär sig att koppla bort sina känslor för att överleva i osäkra miljöer blir det ett mönster som de tar med sig in i vuxenlivet
I Anatomy of an Epidemic (sv. Pillerparadoxen, red. anm.) tar Robert Whitaker en allvarlig titt på psykiatrins utveckling. Istället för att se förbättringar i befolkningens psykiska hälsa har vi bevittnat en explosionsartad ökning av medicinering – ofta utan någon bestående positiv effekt. Många människor beskriver att de inte blir bättre, utan bara mår sämre. Den mänskliga kostnaden? En generation som lär sig att överleva i känslomässig avstängdhet, istället för att få hjälp att förstå och läka det som gör ont.
Psykologisk smärta har ett sammanhang
En diagnos kan vara en språklig lättnad, men den kan också överskugga orsakerna. Gabor Maté visar hur många störningar – som ångest, depression och ADHD – ofta härrör från tidig känslomässig försummelse. När barn lär sig att koppla bort sina känslor för att överleva i osäkra miljöer blir det mönster som de bär med sig in i vuxenlivet. Vi kallar det sjukdom – men kanske är det i själva verket djupa anpassningar till svåra omständigheter.
Psykologiska symtom är inte bara något som är fel. De är försök att hantera det som har varit smärtsamt.
Medkänsla som motgift
Vad behöver vi i stället? Inte ett totalt förkastande av läkemedel – de kan ha sin plats. Men vi måste bygga upp ett nytt system för läkning, baserat på relationer, trygghet och närvaro.
Vi måste bygga upp ett nytt system för läkning, baserat på relationer, trygghet och närvaro
Richard Schwartz, grundaren av Internal Family Systems Therapy, lär oss att se symtom som skyddande delar av psyket. När vi förstår missbruk, självskadebeteende eller inre kritik som strategier för överlevnad – inte som misslyckanden – kan vi börja möta oss själva med medkänsla.
Som terapeut är det inte verktygen som läker. Det är närvaron. Stephen Porges polyvagala teori visar hur vårt nervsystem regleras i närvaro av trygga människor. Terapeuten måste därför inte bara vara kompetent utan också lugn, tillgänglig och känslomässigt närvarande.
Ett samhälle som tolererar mänsklig smärta
Vi behöver inte bara traumamedvetna terapeuter – utan också traumamedvetna institutioner. Skolan måste fråga: Vad ligger bakom detta beteende? Välfärdsmyndigheter måste fråga: Hur kan vi möta denna person med värdighet? Rättssystemet måste förstå: Problematisk beteende är ofta ett uttryck för tidigare skada.
Vi behöver ett samhälle som inser att psykisk smärta inte kan lösas med läkemedel och disciplin – utan med förståelse, medkänsla, trygghet och långsam återhämtning.
Dags för ett nytt språk
Det här är ett rop på en ny förståelse för psykiskt lidande. Vi behöver ett språk som tar hänsyn till smärta utan att stigmatisera den. Vi måste sluta fråga: Vad är det för fel på dig? och börja fråga: Vad har hänt med dig – och hur kan vi vara där med dig nu?
Trauman kan inte läkas med piller. De måste mötas med värme, kontakt och medmänsklighet.
av: Luuk L. Westerhof
Luuk L. Westerhof är klinisk specialist i familjeterapi med en magisterexamen i hälsopromotion. Han är handledare för masterstudenter vid VID:s vetenskapliga högskola och har lång klinisk erfarenhet, särskilt inom trauma, parterapi och familjedynamik. Luuk driver SPONTEs familjekontor i Sandefjord och är aktiv i utbildning och handledning inom familjeterapi.
Denna artikel är tidigare publicerad i webbmagasinet Mad in Norway.
🔗 Läs originalartikeln i webbmagasinet Mad in Norway: Traumer kan ikke leges av piller (25 april 2025)
