Tvångssvården brister när mallen går före

0
95

Dagens Medicin, 2019-11-15

Standardiserade vårdplaner används för att patienter med ett specifikt hälsotillstånd ska få samma vårdinsatser. Men det är inte alltid patientens bästa som styr utformningen av planerna, enligt ny forskning.

Mallarna för hur vårdplanering ska göras varierar i regioner och kommuner. Det framgår av en färsk doktorsavhandling vid Malmö universitet. Lotta Wendel, jurist och ledamot i Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, har studerat standardiserade vårdplaner för patienter inom psykiatriskt tvångsvård som ska föras ut i öppen psykiatrisk tvångsvård.

– I sina värsta former riskerar mallarna för dokumentation att sätta patientens rättssäkerhet ur spel. Ibland får man intrycket av att det är viktigare att man fyller i vårdplanerna på rätt sätt än att man ser till att patienten får god vård, säger hon.

Som exempel tar hon en region där det tydligt står att alla inblandade måste signera vårdplanen för annars kan inte beslut verkställas.

– Det är viktigare än att man följde anvisningarna i vårdplanen. Det betyder att människor riskerar att vara föremål för tvångsvård längre än vad de ska eftersom signaturen är helt avgörande, säger Lotta Wendel.

På andra ställen påminner mallen om ett avtal mellan två jämbördiga parter, vilket aldrig kan vara fallet inom tvångsvård. I stället kan patienten förledas att tro att hen och vårdgivaren är gelikar och har ömsesidiga krav på varandra, enligt Lotta Wendel.

– Men är det tvångsvård är det alltid vårdgivaren som bestämmer, säger hon.

Läs hela artikeln här.