ETC, 2019-07-17
När livet gör ont behövs möten med andra människor. Kunniga professionella som har modet att lämna New Public Management därhän och istället inbjuda till ett möte – inte bara en medicin.
Något nytt är i varande. Ett hopp tänds. Kanske bryts tystnadskulturen. Alltfler vittnar om orimligheten i dagens dominerande diskurs om ”ökad psykisk ohälsa och behovet av utbyggd psykiatri”.
I maj publicerade Ingemar Engström, forskningsledare, Sven Bremberg, barn- och ungdomsläkare och Sofia Wikman, docent i kriminologi en artikel i DN där de ger en välbehövlig och ytterst välkommen motbild.
Författarna uttrycker en oro över den kraftiga ökning som skett vad gäller diagnoser och utskrivning av psykofarmaka till barn och unga, och hänvisar till Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell som föreslår att vården ska organiseras ”som för patienter med kronisk och långvarig sjukdom som diabetes, Kol och liknande sjukdomar”.
Engström, Bremberg och Wikman ifrågasätter rimligheten i att behandla unga människors reaktioner på livet utifrån ett medicinskt tänkande. De pekar på en rad konsekvenser av detta, inte minst risken att i tidiga år få en livslång dom om psykisk sjukdom, och det stigma som härav följer.
Läs hela artikeln här.
