Leder ADHD-medicinering av barn till låg antidepressiv medicinering i tonåren?

1
819

Med visst forskningsstöd förväntade man sig att en 12-årig långtidsstudie av 6830 barn skulle påvisa låg förbrukning av antidepressiva medel hos tonåringar (13-18 år) efter att de som barn (6-8-år) regelbundet medicinerats mot ADHD med metylfenidat (typ Concerta).

Childhood methylphenidate adherence as a predictor of antidepressants use during adolescence (European Child & Adolescent  Psychiatry. Published online: 04 March 2019. Bakom denna långtidsstudie står nio israeliska forskare.

Medicinering med metylfenidat genomförs med varierande varaktighet och konsekvens antagligen främst på grund av känslomässiga och sociala bieffekter. Vart femte barn slutar helt att medicinera. Preparatet har visats ha skilda neurobiologiska effekter beroende av kön och ålder.

En annan stor studie (1) har nyligen visat att ett stort antal barn och ungdom (6 %) behandlas med en kombination av metylfenidat och antipsykotisk medicinering. Depression och ångest är de vanligaste ”samsjukligheterna”. En undersökning (2) påvisade att 14 % med ADHD har allvarliga depressiva symptom jämfört med 1 % bland övriga barn och ungdomar

I den israeliska undersökningen deltog barn mellan 6 och 8 år som började medicinera med metylfenidat under perioden januari 1998 till december 2002 och som inte tog något antidepressivt preparat före 12 års ålder.

Forskarna tog fasta på den stora skillnaden i medicinering av ADHD-diagnostiserade barn och delade in gruppen i två, en som inhandlat mindre än hälften av föreskriven medicin och en som inhandlat mer än hälften.

Resultatet av denna långtidsstudie var att den senare gruppen hade 50 procent högre risk att förskrivas antidepressiva medel under tonåren. Barns medicinering med metylfenidat i denna åldersgrupp predicerade alltså antidepressiv diagnos och behandling som tonåring.

Bland möjliga orsaker till det oväntade resultatet diskuterar rapporten att de barn som mer regelbunden medicineras för ADHD kan vara feldiagnostiserade. Dessa barn borde dock ha hamnat i den lågförbrukande gruppen eftersom metylfenidat inte gav resultat. Denna förklaring avvisas därför som osannolik.

Undertecknad kan tänka sig som alternativ förklaring att utebliven effekt kan leda till administration av allt högre doser. En frågeställning som det är angeläget att undersöka är om depressiva symptom i ett utvecklingsperspektiv helt enkelt är följdverkningar av ADHD-medicinering av 6 till 8-åringar.

Forskarna gör reservationen att resultaten inte innebär orsakssamband mellan hög ADHD-medicinering och antidepressiv medicinering. Det kan finnas andra förklaringar till ordinerade antidepressiva preparat som till exempel OCD (tvångsbeteende).

Lars Lundström

1.  J Child Adolsc Psychopharmalcol 28:306-313
2.  2007. Pediatrics 127:462-270

1 COMMENT

  1. Att något inte handlar om orsaksamband utan bara samband, tycks väldigt ofta glömmas bort eller förbises, när det väl når främst media men till viss del också andra experter. Ett lysande exempel på det är hela “bristande serotonin-nivår leder till depression” som hos en del både utom och inom professionen verkar varit sanning, trots att t.o.m. läkemdelsbolag enbart hävdat att det finns ett samband och inte ett orsakssamband.