Piller löser inte livskriser för unga människor

0
81

Göteborgs-Posten, 2005-10-22

Det är inte rimligt att förminska unga människors liv till en diagnos och att nära nog rutinmässigt skriva ut psykofarmaka till en ung människa som befinner sig i en krissituation. Unga, som i det sammanhang de lever, reagerar på ett fullständigt normalt sätt. Med sorg, vrede, vanmakt och rädsla, skriver Carina Håkansson.

Elin är tolv år och hon har diagnos depression. Sedan tre månader tillbaka tar hon dagligen en tablett utskriven av läkare på BUP. När jag träffar henne och hennes pappa berättar han att det känns lite oroligt eftersom läkaren sa att det finns en ökad risk för självmord den första tiden med medicin.

Stefan är 14 år. Han har också diagnosen depression och liksom Elin tar han dagligen medicin mot detta. Karin är 13 år. Hon har diagnos depression vilken hon fick efter ett samtal med läkare på BUP. Han skrev vid samma tillfälle ut medicin till henne.

Väldigt ofta möter jag unga människor som varit i kontakt med BUP och som efter det fått en sjukdomsstämpel och ett recept i handen. I samtal med den unge och hans eller hennes familj framgår nära nog alltid att det finns bekymmer av något slag. I familjen, på skolan eller bland kamraterna. Men bekymren handlar också om “det som sker inuti”, som en av ungdomarna uttryckte det. Det är mycket som pågår både i det inre och i det yttre under ungdomsåren. För några är det ytterst smärtsamt och svårt och det är om dessa ungdomar jag skriver just nu. De som inte vet hur de ska leva sina liv, som skär sig, använder droger, skolkar från skolan och på andra sätt uttrycker att något är galet.

Läs hela artikeln här.